Tiden tar slut för Björklund – men vem ska ta över?
Tiden håller på att rinna ut för Jan Björklund.
Väljarflykten måste stoppas.
Annars är Folkpartiet inte längre ett riksdagsparti. Och han sannolikt inte partiledare.
De tre senaste valen har varit förödande för Folkpartiet. I valet 2006 övergav 44 procent av dem som hade röstat på FP fyra år tidigare partiet.
I valet därpå, 2010, slapp FP undan med ett mindre väljartapp. 6,5 procent av FP-väljarna vände sig då någon annanstans.
Men förra året var det dags för ett nytt ras. Nästan var fjärde FP-väljare, 24 procent, övergav partiet till förmån för ett annat.
Tiden börjar alltså rinna ut för Jan Björklund. Fortsätter den negativa trenden riskerar Folkpartiet att ramla ur riksdagen. Kanske inte om tre år. Kanske inte ens 2022. Men inom en överblickbar framtid.
Men för Björklund handlar det inte bara om Folkpartiet. Det handlar också om hans egen framtid som partiordförande.
Jan Björklund var den givne kronprinsen när Lars Leijonborg fick silkessnöret som FP-ledare. Den 7 september 2007 valdes han till Folkpartiets nionde partiledare
sedan andra världskriget.
Under hans tid har partiet tappat i varje riksdagsval. Och trenden är fortfarande negativ.
Enligt väljarbarometern Aftonbladet/Sverige tycker har partiet legat under fyraprocentsspärren till riksdagen sedan nyår.
I mätningen för april uppgick stödet till 3,5 procent.
Jan Björklund har stark press på sig att bevisa att han kan vända trenden och öka stödet för sitt parti. Annars löper han stor risk att inte bli omvald som partiledare vid Folkpartiets landsmöte i november.
Det första, och sannolikt bästa, tillfället att göra det är på partiets kommundagar i Västerås i helgen.
Det kan vara sista chansen för honom att övertyga sina partikamrater om att han är värd fortsatt förtroende.
Ett viktigt skäl till att Jan Björklund ännu inte utmanas om partiledaruppdraget är att det inte finns en efterträdarkandidat som tillräckligt många kan samlas kring.
Förra EU-ministern Birgitta Ohlsson, som för närvarande är föräldraledig som riksdagsledamot, är en ikon för många i sitt parti.
Men enligt FP-källor tycker ungefär lika många att hon är förfärlig, och hotar, åtminstone verbalt, med att lämna partiet om Ohlsson blir ordförande.
Förre integrationsministern Erik Ullenhag, i dag gruppledare i riksdagen och ekonomisk talesperson, uppges inte vara intresserad. Men det kan ändra sig efter övertalning.
Partisekreteraren och förra jämställdhetsministern Maria Arnholm återvände till politiken 2012 men verkar inte riktigt trivas i rampljuset. Det måste man göra som partiledare.
Även Cecilia Malmström, tidigare EU-minister och nu EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor, nämns i diskussionerna. Men varför skulle hon överge ett internationellt toppjobb för att ta hand om Folkpartiet?
Skälen är försvinnande få.
Mötet i helgen har rubriken ”Liberal kraftsamling”. Det lär behövas. Både för Björklund och hans parti.