Nu måste vi prata om de övergivna barnen

Monica Gunne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-04-02

”Jag sitter här fängslad i ett kallt, mörkt, ­litet rum för mig själv i herr Fagins vanvår­dade hus. Huset är beläget i en mörk gränd i London. Men exakt vet jag inte.”

Så skrev den engelske författaren Charles Dickens för cirka 160 år sedan i romanen ”Oliver Twist”, en bestseller som handlar om en pojke, som blev såld till den bestialiske herr Fagin. En pojke som inte slogs för sig själv, därför att han var rädd att bli hängd.

År 2013 lever tusentals ­Oliver Twist därute i rå­kylan. Och det är barn som vi litet stolpigt brukar kalla­ ”ensamkommande och asylsökande barn”. Ja, var kommer de här barnen ifrån och vad gör de i Sverige? Hur bor de? Vem tar hand om dom? Hur har dom det?”

Ingen vet.

Det enda man vet, är att de kommer hit, att en del söker asyl, att de stannar ett tag och att de försvinner.

Inget vet vart, varför eller med vem.

I rapporten ”Barn utsatta för människohandel – en ­nationell kartläggning” av Länsstyrelsen i Stockholms län, har man för första gången kartlagt de här barnens liv.

Några fakta: mellan 2009 och 2011 har 166 barn registrerats som misstänkta offer för människohandel i Sverige. Och det betyder, att de har blivit tvingade, att stå till tjänst med olika sexuella ”tjänster”, att stjäla, tigga och att arbeta under tvång. Två tredjedelar har en utländsk nationalitet och cirka hälften är bara tillfälligt i Sverige. Det är lika många flickor som pojkar och de är någonstans mellan tre och 17 år.

Flickorna tvingas till ­prostitution, men kan ­också tvingas att tigga och stjäla. Pojkarna kan ­också bli tvingade att prostituera­ sig, men måste i första hand ägna sig åt att göra olika slags brott.

Och när de här ”ensam­kommande” barnen kommer till en kommun, placeras de på ett boende, en tredjedel söker asyl, men hinner ofta försvinna innan socialtjänsten ens har hunnit öppna en utredning. Och de ”ensamkommande” försvinner, utan att någon tar reda på var de tagit vägen eller vad de har varit med om.

Och enligt rapporten handlar det ofta om barn, som har övergivits, sålts ­eller ”lånats ut” till något helgat ändamål.

Det här handlar om barn, som inte har några rättig­heter och som inte heller har något socialt skyddsnät.

Det handlar om barn, som har lämnats åt sitt öde.