Det handlar inte om vad man inte får säga
Det handlar om vilka glasögon man har på sig
Jag trodde att det var slut med säget ”Det får man väl inte säga”.
Jag trodde att det hade blivit ett skämt så pass att ingen längre använde det på allvar.
Men så delade jag en artikel om ett romskt par som berättade sin historia och då kom det.
Man kan inte säga det och det.
Man får inte prata om ditten och datten.
I sommar har vi i Kalmar kunnat följa bråket vid Salvestaden.
Hafsig cirka-bakgrund: 1997 spelade SVT in Sommarlovsmorgon i en Salveby som då låg vid slottet men som senare flyttade till Kalmar Dämme.
För ett par veckor sedan anordnades där en provisorisk camping för EU-migranter som inte har någonstans att bo. Det var väl bra, eller? För någonstans bör de ju uppehålla sig och jag såg ingen annan som öppnade sin trädgård eller ett fält eller garageplatta till deras förfogande.
Det handlar inte om vad man får eller inte får säga. Det handlar inte om vem som är rasist eller inte.
Det handlar om med vilka glasögon man gång på gång på gång på gång väljer att se på sin omvärld. Hur man väljer att dela artiklar. Att dagligen bli bombarderad om krisen i Grekland, vad korkade kändisar har sagt, kängurur som slåss med knytnävarna på en villagata i Australien men ändå väljer att plocka ut korinterna i flödeskakan.
Om du har en facebooksida som kryllar av artiklar om tiggare och asylsökande och invandrare med tillhörande kommentarer med illa dold syrlighet om ”vart det här landet är på väg” (mot framtiden antar jag?) så visar du att det bara finns en enda sak som väcker ditt intresse och som får dig att brinna. Vem är du då? Vad är du då?
Tillbaka till Salvestaden där någon tar sig friheten att rida på en av hästarna.
En nätbaserad nyhetssajt skriver en artikel om den olovliga ritten och sedan, ursäkta roligheten, GALOPPERAR kommentarsfältet av ”sparka ut dem för helvete” och diverse vidrigheter som jag för smakfullhetens skull skriver ut som en svordomsramsa i Knasen ”%&?^#”/&%”
Ansvariga gör vad de kan genom att rensa bland invektiv och ovett. Men det är en ojämn kamp man för.
Man rider inte på någon annans häst utan lov. (Obekräftade källor låter meddela att hästen inte bryr sig nämnvärt om vem som sitter på dess rygg, sparkar i dess mage och drar i ens mungipor)
Men man rider inte på någon annans häst utan lov. Således UT MED ALLA. Om detta skola ropen skalla.
Det skulle visa det sig att det inte alls var en EU-migrant hemmahörande på campingen utan en utvecklingsstörd bulgar som polisen fel-profilerat och skjutsat ut till de andra som inte riktigt hör hemma någonstans.
You can’t make this shit up.