Gunnar Strömmer borde fimpa anonyma vittnen
Gunnar Strömmer har hamnat i en knepig sits.
Ett av Tidöpartiernas prestigeprojekt sågas av de experter som justitieministern gick till val på att inte köra över.
Lagrådet, den myndighet som granskar viktigare nya paragrafer innan de läggs på riksdagens bord, presenterade i fredags sin syn på förslaget om anonyma vittnen i brottmål.
En reform som är så viktig för Tidöpartierna att den presenterades vid en presskonferens där samtliga fyra partiledare deltog.
Tråkigt nog för Kristersson & co är att juristerna sågar förslaget sönder och samman.
Lagrådet konstaterar att anonyma vittnesmål ”hittills varit främmande för den svenska rättsordningen” och påpekar att en grundläggande princip har varit att parterna i en rättegång ska vara likställda varandra.
Det innebär bland annat att åklagare och åtalad ska ha samma insyn i bevismaterialet och kunna ifrågasätta de kort som motparten lägger fram på bordet.
Men med ett anonymt vittne försvåras och försämras den tilltalades möjligheter att försvara sig.
Lek med tanken att en person vittnar om att du befann dig på brottsplatsen. Om detta vittne är en granne som du har grälat med i ett årtionde, är det information som är viktig för domstolen då trovärdigheten i utpekandet ska värderas.
Men du kan inte upplysa rätten om detta förhållande, då du inte vet vem vittnet är.
Rätten till en rättvis rättegång är grundläggande i en rättsstat värd namnet. Så grundläggande att den är fastslagen i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Lagrådet konstaterar att domstolarna för att upprätthålla denna rättighet endast kan tillmäta anonyma vittnen ”ett mycket försiktigt skattat bevisvärde”.
Översatt från juridiska betyder det att detta verktyg blir i princip meningslöst i en rättssal.
Det här handlar nu inte om någon överdriven svensk petighet. Utredningar har konstaterat att de länder som tillåter anonyma vittnen nästan aldrig använder sig av möjligheten.
Orsaken är domstolar i dessa länder fäster i princip noll vikt vid sådana bevis.
De lagklokas motvilja mot förslaget återkommer genom hela utlåtandet:
”Starka principiella betänkligheter” ... ”ett betydande avsteg från hittills vedertagna rättsprinciper” ... ”går inte att bortse från risken för att en domstol tillmäter det anonyma vittnesmålet ett högre bevisvärde än det förtjänar” ...
Till saken hör att inte heller rätten ska få veta vem den anonyme är. ”Domstolarnas möjlighet att företa en fri och fullständig bevisprövning begränsas”, konstaterar Lagrådet.
När förslaget redan är nedbankat i golvet kommer en avslutande rallarsving:
”Den begränsade nyttan av förslaget, sett i ljuset av de starka principiella betänkligheter som det ger upphov till, leder Lagrådet till slutsatsen att förslaget inte bör genomföras”.
Ord och inga visor. Frågan är vad justitieministern gör nu.
I opposition höll Gunnar Strömmer de juridiska experterna högt.
– Det är djupt skadligt att bortse från Lagrådets invändningar, sa han i en intervju 2018.
Udden var den gången riktat mot den dåvarande socialdemokratiska regeringen, som bland andra dumheter struntade i de allvarliga och välgrundade invändningarna mot gymnasielagen.
Men politiker har en olycksalig tendens att lyssna på Lagrådet endast då de är i opposition.
Även den regering som Strömmer tillhör har baxat igenom nya paragrafer mot experternas vilja.
Justitieministern har investerat en hel del i de anonyma vittnena och beskrivit reformen som mönsterbrytande.
Dessutom har han Sverigedemokraterna gläfsande i hasorna. Åkesson skulle inte bli glad om detta kastades i papperskorgen.
Ingen enkel situation, med andra ord.
Strömmer säger att yttrandet ska analyseras och att regeringen först därefter ger besked om hur det blir med lagen.
Anonyma vittnen är en usel idé. Förslaget har lagts fram av en enda anledning:
Att visa handlingskraft gentemot väljarna.
Jag hoppas att justitieministern låter förnuftet styra. För ett sådant har Strömmer, även om han stundom anstränger sig till det yttersta för att dölja det.