Adils död är en historia om Sverige i dag
Det är först när respiratorn tystnar och 8-årige Adils kropp kopplas bort från den som hans mamma får hjälp av en tolk för att prata med sjukvårdspersonalen. Men då är det redan för sent och Wafaas son finns inte mer. På mindre än ett dygn har flera misstag gjort att en älskad son och bror, en glad och sprallig tiktokande 8-åring har dött.
Först ramlade han ner från ett berg under skoltid. Ett berg som inte borde ha varit så enkelt att nå, utanför en skolgård som rastvakterna borde ha sett Adil lämna. En skolsköterska som inte är på plats.
En ambulans som dröjer en timme. Ambulanspersonal som inte uppfattar hur högt fallet har varit. Läkare och sjuksköterskor som tror att han har snubblat och slagit i huvudet från egen fallhöjd. Adil övervakas inte tillräckligt efter medicinering och skickades inte till rätt intensivvårdsavdelning.
En mamma som gång på gång försöker förklara att Adil fallit flera meter ner i asfalten rakt på huvudet, men ingen lyssnar eller förstår. Ingen tolk finns på plats. Ett barn dör. Så många svek på så kort tid.
Det är en tragisk historia, full av “tänk om” och lärdomar för att undvika att samma sak händer igen. Bland allt som gick fel dagen Adil dog så sticker en sak ut: att mamman inte fick en tolk. Det är det här som gör att den här enskilda tragiska historien också är historien om Sverige i dag.
Tidöpartierna har bestämt att man ska utreda om det går att slopa rätten till tolk i vården. Redan i sitt tal i Almedalen 2019 lade Moderaternas Ulf Kristersson fram avskaffandet av gratis tolkhjälp för den som fått uppehållstillstånd, som en av fem punkter i det han kallade för “den största språkreformen i modern svensk historia”.
Man skulle också kunna kalla tilltaget för den största inskränkningen av patientsäkerhet i modern svensk historia.
I vanlig ordning är det här förslaget inspirerat av Danmark. Och som vanligt har man från Danmark kunnat se dåliga resultat. Danska läkarförbundet har larmat om att människor har blivit sjukare och vården dyrare sedan man införde tolkavgifter. Det här verkar dock vara ett lågt pris att betala för de partier som gjort det till en extremsport att skala av så mycket som möjligt av invandrares grundläggande mänskliga rättigheter.
I kombination med den redan existerande rasismen i vården som gör att en svart läkare med hjärnblödning anklagas för “kulturell svimning" och att utrikes födda kvinnor får sämre förlossningsvård och oftare avlider än svenskfödda, är det här receptet för mer lidande för personer som inte är födda i Sverige.
Och inte kan det väl vara det som är meningen?