Kalsonger med märke symboliserar optimism

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Slitna skor slänger man. Jeans som tappat formen slänger man. Noppiga skjortor och urtvättade t-shirts slänger man. Gamla kalsonger är dock svåra att skiljas från.

Mitt tvättrum ligger inte i samma hus utan 100 meter bort. Att gå dit en svidande kall vinternatt känns som en polarexpedition med Ola Skinnarmo. Gång på gång bokar jag tid, men bangar när det är dags.

Snart har alla rena kallingar gått åt och jag vill inte använda dem igen för det är ofräscht och ej heller vända ut och in på dem för det är ännu ofräschare och tänk om man blir påkörd just i dag och en benpipa sticker ut ur jeansen som måste klippas upp av sjuksköterskan och vad pinsamt då att ha orena kallingar!

Då är ”nödkallingarna” guld värda; de där gamla och fula längst inne i byrålådan, som man tänkte slänga för länge sedan, men som gång på gång har kommit väl till pass.

Fulkallingen har passform som ett cirkustält. I stället för att hållas tryggt på plats dinglar kulorna som kristallkronor i jordbävning. Men hellre att ens ”cojones” dansar som ett par maraccas under Riokarnevalen än att ”köra italienskt” och gå utan underkläder. Vintertid är det inte ett alternativ; ”Piff och Puff” skulle frysa ihjäl därinne och dessutom skaver det oskönt mot jeansen.

Dock uppstår följande tanke: Tänk om en snygging raggar på mig på väg till Icaaffären och vill hoppa över den där obligatoriska ”lära-känna-varann-först”-dejten och snabbspola till det allra roligaste. Just i dag av alla dagar. Inte för att det någonsin har hänt, men just därför; om det väl händer vill man verkligen inte att en fulfilling ska sabba allt. För att citera seriefiguren Franz: ”Du kan tvätta kuken hur många gånger som helst. Så länge du har fula fillingar på dig kommer den att verka smutsig!”

Eller tänk om man blir mördad just i dag. CSI-Grissom skulle spreja luminol på ens gamla Sloggi och plötsligt skulle den där gamla fyllefjärten från 2006 (som blev liiite mer än vad den utgav sig för att vara) bli fullt synligt för blotta ögat. Det skulle bli fiberanalys med ”CSI-shot” och molekylnivå-inzoomning på fossiliserade bajspartiklar. Grissom skulle rynka pannan: ”Underwear leave us clues, Nick. They speak to us in thousands of different ways.”

Märkeskalsonger i sin tur talar hoppets språk. De symboliserar optimism som inga andra plagg. Ingen jävel ser dem, men man tar på sig dem ändå. ”I kväll ska det ske”, visslar man och spenderar en nordkoreansk årslön för att ha en avdankad idrottsmans namn över familjejuvelen. Det är som en afghansk bejb i burka; vackert och tragiskt samtidigt.

Jag har märkt (något för statistiker att sätta tänderna i) att varje gång jag går på en lovande dejt med Björn Borg-kallingarna på slutar det med att jag åker hem ensam.

Mer än en gång har jag dock tänkt att ”äh, hon är inte så intresserad, inget kommer att hända” och varit halvsunkig ”down under” och DÅ minsann har det ena lett till det andra.

Och nej, det går inte att lura systemet. Om du med FLIT tar på dig fulkallingen med avsikt att manipulera fram ett ligg, slocknar magin. Den allvetande kalsongguden ser igenom dig. Bara den med ett rent hjärta - som är utan förväntningar - får ligga.

Sannerligen är kalsonggudens vägar outgrundliga.