Det handlar om att slippa hetsa

På 70-talet kom daghemmen och hemmafruarna gick ut och gjorde karriär. Men nu lockar hemmet igen.

”Ropen skalla, daghem åt alla.”

Så skrek vi på 70-talet när vi marscherade med våra plakat genom Stockholm city.

Det var en befrielserörelse, ett frihetsprojekt. 70-talets kvinna ville inte förtvina i något kök. Vi ville inte vara ”ekonomiskt beroende” av några män. Vi ville jobba och tjäna ”egna” pengar. Vi ville vara ”oberoende” och kunna försörja oss själva och våra barn. Och kravet var: ”Bygg fler daghem”.

I dag är frihetsprojektet genomfört.

Men hur mycket frihet blev det?

Hur mycket frihet blev det över till dagens mammor som sliter häcken av sig med sina framgångsdrömmar och karriärer.

Inte mycket.

Det är tuffare i dag. Det är ett högre tempo på en både högre och lägre nivå.

Det är hårdare konkurrens, större krav och fler ”måsten”. Det är mer ”måste göra”. Och du måste göra det ... ”perfekt”.

Så därför är det väl helt i sin ordning att ”hemmafrun” Maria Montazami dyker upp som en slags räddande ikon. En blond tjej från Västerås som gift sig rikt och har fyra barn. En tvättäkta hemmafru som extraknäcker som dokusåpa-stjärna, författare och bloggare.

Ja, ni hör.

Så därför tror jag, att det där hemmafru-fjäsket handlar om något annat. Att det handlar om vila, att slippa vara duktig, bäst. Att slippa jaga och hetsa.

Så gör ett 70-tal, vet jag. Sök upp dina vänner. Sätt på er blonda peruker och fejkade diamanter. Mosa era överjag och börja drömma och prata. Ställ den förbjudna frågan: Hur ska vi forma våra liv, så att det blir perfekt för mig?

Följ ämnen i artikeln