Teknisk inkompetens hotar rättssäkerheten

Vissa dumheter är svårare att förlika sig med än andra.

Som till exempel att åklagarmyndigheten i flera år utredde något så tekniskt okomplicerat som att införa ett kösystem i telefon, utan att komma någon vart.

Under tiden tutade det upptaget då viktiga beslut om allt från anhållanden till utfärdande av kontaktförbud skulle fattas.

Hela denna eländiga historia återfinns i ett färskt beslut av Justitieombudsmannen Cecilia Renfors, som av lätt insedda skäl inte är det minsta imponerad.

JO ser "allvarligt på bristerna", då "bestämmelser av stor betydelse för rättssäkerheten riskerar att sättas ur spel".

Jag är ingen expert på telefoni, men efter att ha tillbringat alltför stor del av mitt liv i diverse telefonköer hos myndigheter och företag föreställer jag mig att tekniken som krävs för att upplysa mig om att jag har plats sju i kön inte är alltför komplicerad.

Bakgrunden:

Vid en inspektion av polisen i Dalarna i vintras stötte JO på ett egendomligt fall. En 17-årig flicka har en natt gripits misstänkt för rån, varefter polisen behöver besked av jouråklagare om hon ska anhållas.

De två poliser som har hand om ärendet turas om att var femte minut ringa åklagaren, men det tutar upptaget hela natten.

Det gick alltså inte att få besked om något så allvarligt som om ett barn skulle hållas inlåst eller inte. Först på morgonen fick polisen tag på en åklagare, som beslöt att släppa flickan.

Det här föranledde JO att utreda hur det ser ut runt om i landet. Jouråklagarna har nämligen viktiga uppgifter i pågående brottsfall. Misstänkta ska anhållas eller släppas. Husrannsakningar ska genomföras. DNA-topsning, beslag, kroppsbesiktningar, listan kan göras lång.

De har även att hantera frågor som kan utgöra skillnad på liv och död, som till exempel tillträdesförbud eller kontaktförbud.

Rikspolischef Bengt Svensson skrev ett yttrande. Han berättade att det i vissa delar av landet inte är några större problem att få tag på jouråklagaren. Men i till exempel Östergötland kunde det ta upp till oacceptabla sex timmar.

Åklagarmyndigheten, visade det sig, var väl medveten om telefoneländet. Faktum är att de har försökt göra någonting åt problemet, men häpnadsväckande nog misslyckats.

Så här skrev vice riksåklagare Kerstin Skarp till JO:

"Åklagarmyndigheten genomförde under 2012 en upphandling för att få till stånd en ny telefonilösning. På grund av omständigheter utanför myndighetens kontroll kunde upphandlingen inte slutföras".

Åklagarnas mystiska oförmåga att uppdatera sin teknik sträcker sig emellertid ännu längre tillbaka i tiden.

I november 2010 presenterade överåklagare Urban Svenkvist en översyn om jouren, som genomfördes efter att JO året innan hade varit kritisk mot att det var så svårt att få tag på åklagare.

"Åklagarmyndigheten har under flera år utrett frågan om inrättandet av telefonkö för jourtelefoner", förklarade han.

I mars 2010 skulle ett möte hållas om hur myndigheten skulle lösa frågan. Men det ställdes in. Sedan hände ingenting. 

"Det är viktigt att arbetet med inrättande av ett system för telefonkö bedrivs skyndsamt", förklarade överåklagaren, varefter det fortsatte att tuta upptaget ytterligare några år.

Myndigheten uppgav sedan för JO att "det finns goda skäl att tro att förslaget om telefonköer ska kunna realiseras redan under våren 2013".

Det visade sig vara optimistiskt i överkant. Först för några veckor sedan var problemen lösta. Och enligt JO kan det fortfarande vara hopplöst att få tag på en jouråklagare.

Om det inte vore för att gripna människors rättssäkerhet hotas så hade det funnits anledning att skratta åt åklagarmyndighetens bisarra svårigheter att lösa enkla tekniska problem.

Följ ämnen i artikeln