Macron sträckte ut en hand – fransmännen tog den inte
Presidentens tal till nationen dränktes av kastrullkonsert
Uppdaterad 2023-04-18 | Publicerad 2023-04-17
PARIS. Om Emmanuel Macron levde i tron att hans framträdande skulle lugna läget vet han bättre nu.
Frankrikes president ber befolkningen om hundra dagars lugn och hälsade fackföreträdarna att hans dörr är öppen.
Fransmännen svarade med kastrullkonsert.
Den som bor i någon av de större franska städerna riskerade att inte höra särskilt mycket av Emmanuel Macron i kväll.
Klockan 20, just då Frankrikes president skulle tala till folket, arrangerades kastrullkonserter i flera kvarter runtom i landet. Invånarna slår helt enkelt hårt på de kökstillhugg man hittar, ofta kastruller, för att visa sitt missnöje med makten.
Tal till nationen är en speciell gren i Frankrike.
Primetime på tv, stilbild på Elyséepalatset, första raderna ur Marseljäsen och sedan – den sittande presidenten i närbild under en kvart. Det är som att kejsaren talar till sitt folk, snarare än en folkvald ledare som man kan välja bort i nästa val.
Nu kan ju den franske presidenten – här mer känd som ”le président de la république” – tack och lov avsättas i fria val. Men mycket av kritiken mot Macron från dag ett har handlat om hans konungalika sätt att leda Frankrike.
När han baxade sin impopulära pensionsreform förbi nationalförsamlingen med hjälp av dekret för ett par veckor sedan intensifierades den känslan hos fransmännen. Den vrede som redan fanns mot förslaget om höjd pensionsålder från 62 till 64 år exploderade.
Så sent som i dag visar opinionsundersökningar att sju av tio fransmän är emot reformen. Siffrorna är relativt stabila över tid.
Det innebär att Emmanuel Macron inte lyckats med vad han själv kallat det viktigaste med sin mandatperiod; att övertyga fransmännen om att de måste jobba längre.
I kväll spred han löften omkring sig i ett försök att blidka befolkningen.
Fler poliser, hårdare tag mot papperslösa migranter, kortare köer inom akutvården. Förbättra arbetsvillkoren, fördela rikedomarna bättre.
Lite smått och gott alltså. Absolut inget som kommer att vända på opinionen på hemmaplan.
”Talet hade kunnat vara skrivet av Chat GPT”, recenserade fackförbundet CGT:s nyvalda ledare Sophie Binet, som lovade att kampen för att stoppa reformen (som alltså är underskriven av Macron) kommer fortsätta.
Från vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon till Marine Le Pen på yttersta högerkanten var omdömena sura.
Också på högertidningen Le Figaros hemsida svarade två tredjedelar av läsarna att de inte hade övertygats av Macrons framträdande i dag.
Frågan har återkommit under våren, så många gånger att jag tappat räkningen: Varför vill inte fransmännen arbeta? Alla andra stora europeiska länder har ju höjt pensionsåldern. Vi blir allt äldre, någon måste betala för det.
Vad som alldeles uppenbarligen inte har kommit fram helt och hållet i rapporteringen – och här är jag väl inte oskyldig – är att fransmännen upplever reformen som orättvis, eftersom den slår mot arbetarklassen.
Enligt nuvarande pensionssystem räknar man också antalet arbetade år som ett mått på när man får gå i pension. Och eftersom detta höjs med ett år, från 42 till 43, blir karriären förlängd i första hand för den som började jobba tidigt.
Akademiker jobbar därmed ofta längre än 62 år oavsett, eftersom de kommer ut på arbetsmarknaden senare. Det är de utan utbildning som får se sin karriär förlängd med Macrons nya förslag.
Och pensionen, ”livets sista tredjedel”, har en alldeles speciell lyster i Frankrike. Här lurar ett liv med petanque och pastis, barnbarn och apéritif, kanske sälja huset i parisförorten och flytta till Provence rentav.
Upplevelsen av orättvisa handlar också om ren fördelningspolitik.
Det är inte en slump att det franska lyxkonglomeratet LVMH:s kontor attackerades under en av de senaste demonstrationerna.
Bernard Arnault, LVMH:s ägare och världens just nu rikaste person, blev enligt Bloomberg 12 miljarder dollar rikare över natten den 13 april. Fransk vänster var snabb på att påpeka att detta motsvarar det ungefärliga budgetunderskottet i pensionssystemet – det som Macron vill få bukt med.
Precis som under vågen med Gula västarna finns en känsla av att en ekonomisk elit drar ifrån och lämnar vanliga fransmän som sliter med inflation, huslån och stigande matpriser på perrongen.
Emmanuel Macron bad fransmännen om hundra dagar för att lugna ner landet i dagens tal.
Lagom till Frankrikes nationaldag den 14 juli ska han stämma av med folket för att blicka framåt: ”Jag är inte döv inför ilskan som hörts.” Han menade också att han är redo att ta emot de franska fackförbundens företrädare för vidare diskussioner.
Under måndagskvällen såg inte särskilt många av dem ut att ta den utsträckta handen.
Emmanuel Macron hade behövt presentera en rejäl nyhet i dag. Någon sorts konkret kompensation för en reform som fransmännen ogillar skarpt.
I stället blev det ett försök att närma sig befolkningen genom att be dem om ännu mer tålamod med sin ledare.
Direkt efter talet organiserades en rad spontana demonstrationer runt om i landet, några med våldsamma inslag. Protestvåren lär inte vara över i Frankrike riktigt än.
