”Min mamma tror att jag är bög”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Läs Ronnie Sandahls krönika

Oisín spänner ögonen i mig och säger:

– Du är bög, Ronnie.

Jag lyckas inte utröna om det är en fråga eller ett påstående eller både och.

Vi känner inte varandra särskilt väl. Arbetar ihop. Har svingat en och annan bägare. Springer ihop. Bekanta, som det heter.

Nu ses vi på Riche. Och där står vi. Lätt medie­kladdiga om munnarna. Tjära i lungorna.

Och jag börjar självfallet stamma något om att jag inte alls har något emot bögar men att det faktiskt inte...

Samtidigt, det är ingen orimlig gissning.

Jag har faktiskt aldrig fått ett förhållande att fungera. De tjejer jag skrivit om har inte många av mina vänner träffat. Jag ger kanske till och med sken av att vara en så där lite lätt smygbögig drömmare som inte vågar komma ut.

Men Oisín gissar inte.

Det är så han säger.

Jag frågar vad han menar.

– Jag har säkra källor på att du är tillsammans med en kille. Källan är väldigt bra.

Jag, som aldrig tidigare tvivlat på Oisíns källuppgifter, låter tankarna rotera som propellerblad innanför skallbenet:

Rimligtvis kan man tycka att jag borde vara den som först får veta. Men jag smakar på tanken. Blir lite osäker.

Min mamma har också haft sina tvivel.

En gång frågade hon rakt ut om jag var bög.

Det var jag inte.

Inte då heller.

Gosse, vilken succéblåsning det vore. Pojken i scarf som lyssnar på Håkan Hellström. Han som beklagar sig i spalterna över att det alltid går åt helvete med tjejerna. Han, romantikern som aldrig får till det.

Och så plötsligt tar han steget ut ur garderoben – i en krönika.

Känn på den mediedramaturgin. Jag skulle bli Årets homo.

Fjolårets också.

Det dröjer till dagen efter innan jag faktiskt blir en smula stolt.

Att uppfattas som bög är att ha koll. Att böga är att vara innanför utanförskapet. Att vara bögmaterial är att vara en heting.

Men nu är det ännu natt i medieoasen och vodkan rinner ymnigt i ådrorna.

Oisín vägrar ge sig, svänger näsan i vinden.

– Jag tror ändå att du är bög.

Världens strejtaste bög fimpar i en kruka och går.

Någon, en kvinna han nyss lärt känna, frågar vart.

Världens strejtaste bög ler kvällens sista leende innan han säger att han ska hem.

Hem och böga lite.

Ronnie Sandahl