I verkligheten körs julstämningen i botten
Sexton dagar kvar till julafton men det känns som att julen redan förlorat sin charm. Det mesta är trivselterroristernas fel.
Ni vet vilka dom är, trivselterroristerna. De finns överallt. De suger näring ur din almanacka och energi ur din nattsömn. En typisk representant är kvinnan som nyligen ringde till min kompis Joakim:
"Hej, det är Astrids mamma", säger hon med ett insinuant tonfall. "Du var inte med på planeringsmötet i går kväll".
"Nej, jag var på tjänsteresa. Fast det hade jag berättat i god tid", försökte Joakim. Lika framgångsrikt som att söka nåd hos George W Bush.
"Nåja. Vi andra bestämde att du ska ta med dig tre pumptermosar med glögg. Och sen får du städa efteråt"".
Jag gillar jul. Det är en högtid med fina inslag, och ett välkommet ljus i vintermörk-ret. En tid att lugnt njuta av umgänge, eller repa krafter på egen hand. Jul är bra. I teorin.
I verkligheten körs julstämningen i botten redan innan lucia, och väl framme vid dopparedan är man dödstrött. Inte en pepparkaka, inte en bjällra, inte ett mys till för då kräks jag. Glöggen står mig upp i halsen, blandad med novalucol och sportdryck.
En genomgång av en normalsvensk almanacka under december månad är som en mardröm i tomterött. Den sociala kravspecen är extrem: Det är julpyssel på dagis, julfest på skolan, glöggmys i bostadsrättsföreningen, julbord med jobbet, jul-psalmer med föräldraföreningen, jullunch med leverantörerna, luciamorgon på förskolan, lussevaka på kontoret, tomtegympa på gymmet, myskväll i studiecirkeln och knäckkok i scouterna.
Det är helt okej. Att dom ordnar det. Men det är inte okej att man måste engagera sig i varenda liten händelse för annars är man EN DÅLIG MÄNNISKA.
I trivselterroristernas ögon.
Och det är dom som sätter agendan. Dom finns överallt. Minsta lilla svensk förening, organisation, arbetsplats eller utbildningsanstalt har så kallade "eldsjälar" som arrangerar, delegerar, organiserar och dikterar - inte för att det efterfrågas utan för att det är så det ska vara. Nu är det jul igen!
Låt oss lustiga vara!
En hårt arbetande väninna blev uppringd på jobbet av en trivselterrorist: ""och så vill jag att du bakar femtio lussekatter till i morgon".
Hör dom inte själva hur befängda dom låter? Femtio lussekatter till i morgon? Baka?
Trivselterroristerna, som gärna ger sig själva epitet som "samordnare" eller "aktivitetsansvarig", ställer krav som antyder att dom inte riktigt agerar i det som vi andra kallar verkligheten. I varje fall kan dom inte ha särskilt mycket att stå i.
Detta tolkas naturligtvis som grymt orättvist av goda människor som gör sitt bästa för att sprida glädje åt flera. Det är inte dem jag är ute efter. Jag är ute efter dem som tar ut julen i förskott i mer eller mindre ovidkommande sammanhang där vi tvångsmatas med glögg och renar tills julens äkta förväntan och längtan slokar som en barrande gran. Dom som tvingar oss till mer jul än vi har bett om.