Onödig hets mot ministern som knöt en sjalett runt håret
HONFLEUR i Normandie. Jag hade sett en konstutställning och för att fördriva tiden släntrade jag över till ortens hembygdsmuseum.
Jag fascinerades. Hembygdsmuséer excellerar ju i hötjugor, gamla kaffekvarnar och spinnrockar. Sådana anses som särdeles märkvärdiga. Men i Honfleur - som är en idyll i Calvados vid Engelska kanalen präglad av både hav och bondsk flit - fann jag klädesplagg som fick mig att tänka:
Vart än i världen vi tittar, finner vi, att det finns olika seder för hur vi klär oss. Vi tittar häpet - och oftast förtjust - på varandra. Vilken fantastisk färg! Oj, vilka spetsiga skor! Men kära hjärtanes, inte kan man se ut så där … Och (i Norge) går dom verkligen på allvar klädda i lusekofta?
Utställda i museet var dussintals huvudbonader av den typ kvinnorna i bygden till alldeles nyss har burit till vardag och till fest. Det var hättor, små delikata mössor i virkad spets och i charmant material, lin. Många såg ut som en konditors dröm. Lite lägre strut för äppleplockning, lite högre för söndagens högmässa.
Hättorna utstrålade tradition. Det var hantverk på hög nivå. Det var gulligt.
Men mera än så är det inte att säga om dem. Om andras klädsel behöver man aldrig lägga in mera innehåll än så. Det handlar om mode och estetik, tillverkningsmetoder, handel och avslutningsvis ett häpet litet: ”Tänk om också du och jag gick klädda så!”
I klädfrågor behövs däremot inga värderingar av filosofisk, religiös eller moralisk karaktär.
Därför vore det bra om vi från och med nu sluppe ett av svenskars vanligaste verbala utbrott: ”Fan, jag var redo att gå fram och slita slöjjäveln av den jävla kärringen …”
Ja, det är uppenbart att det handlar om den epidemiska islamofobin i Sverige och om den är att säga: Den är både ovänlig och onödig.
Extra onödig var hetsen i veckan mot den svenska handelsministern som flugit till Iran för att sälja svenska lastbilar (hon lyckades). Hon följde landets sed och lagar och svepte en sjalett om håret, när hon visade sig offentligt. I den politiska världen målades detta ut som att hon pantade svensk feminism och begick förräderi mot jämställdheten.
Hon följde bara erfarna resenärers råd: ta seden dit du kommer. Som den inte helt bildade filmmogulen Sam Goldwyn sa: ”When in Rome do like the Romanians do.” Den islamiska klädkoden är strikt även för män och för båda könen anses den ”bevara deras värdighet och anseende och bidrar även till ett lugnt och tryggt samhälle”.
Men omvänt, tänk om statsrådet gjort fel? Det är heller inte hela världen. Det är inte dödsstraff på att ha glömt knyta slipsen eller att visa sig ute i bruna skor efter klockan 18. Det är överord när någon säger, att hon är k r ä n k t av H&Ms senaste pyjamas, ty den påminner om fångläger.
Världen tål mera än en sed. Det är därför gamla Playboy utan åbäkanden har kunnat återgå till att visa nakna utvisningsflickor. Vi är vana vid naket.
Och omvänt, det var därför som domstolen i Cannes förkunnade att på den tjusiga Croisetten är det i n t e förbjudet att bada i burkini, alltså en heltäckande baddräkt, en blöt-burka.
Om vi tänker på att vara mode-missionärer och slöj-poliser riskerar vi att det snart utrustas svenska expeditioner, som tränger in i Amazonas regnskogar, omringar, stenåldersfolk, sliter av de i övrigt nakna männen deras penisfodral och utropar:
”Så här ska ni inte gå klädda. Dra på dem här i stället - ett par Björn Borg-kalsonger. Med Y-front.”
Jag läser just nu
… Sveriges i omvärlden mest omtalade och prisade bok. Det är inte någon av våra myriader deckartjejers thrillers; Nordic noir är en död fisk. Det är filosofen Johan Norbergs ”Progress”, en optimistisk men allvarlig, statistik- och citatrik studie i vilka framsteg världen gjort de senaste decennierna. Vi har mat så att det räcker. Vi är renligare. Vår medellivslängd har stigit. Fattigdomen är på väg att utrotas. Våldet har minskat. Miljön förbättras. Läskunnigheten ökar. Friheten, jämlikheten och jämställdheten stiger. Och det ska bli ännu bättre. Surpuppor och dysterkvistar varnas. Norbergs bok förstör deras världsbild. Den gamla goda tiden var svält, snusk och tidig död. Norberg är det bästa jag hittills läst i år.
Almedalen
… mister en star attraction. Statsminister Löfvén uteblir i sommar. Fler än jag hoppas det sätter en trend - att årets mest hajpade, meningslösa och dyrbara arrangemang börjar att tyna bort. Synd om Gotland, bra för oss andra.
Jan Stenbeck
… som tidningsmogul är helt passé. Miljardären startade Z. Den dog. Han startade Moderna Tider. Den lades ner. Han startade På TV. Finns inte mer. Han startade Finanstidningen. Stendöd. Han startade Dolly. Också i graven. Och i veckan såldes flaggskeppet Metro till Mats Qviberg. Av ord är du kommen, till ord ska du åter varda.