Mejla

Johanna Frändén

Lycka i livet - en angelägenhet för nordbor

Publicerad:
Uppdaterad:
Enligt Eurostat är danskarna fort­farande lyckligast i Europa - medan fransmännen fortsätter att sura.
Foto: GETTY IMAGES/ISTOCKPHOTO ISTOCKPHOTO
Enligt Eurostat är danskarna fort­farande lyckligast i Europa - medan fransmännen fortsätter att sura.

Hur nöjd är du med ditt liv? Är du lycklig? Känner du att livet är meningsfullt?

De frågorna har EU:s statistikbyrå Eurostat ställt till människor i hela EU (2013) i en omfattande undersökning som publicerades i veckan.

På listan över européernas mentala tillstånd hamnar svenskarna på fjärde plats över unionens lyckligaste folk. Trenden är inte helt ny, men den slår ändå hårt mot gamla Ingmar Bergman-­klichéer om ett grubblande ­melankoliskt släkte.

Danmark är fortsatt ohotat på lyckotoppen i Europa. Hos grannen i syd uppger 42 procent att man är nöjd med sitt liv. Det går att jämföra med blott sex procent av bulgarerna, minst tillfredsställda med tillvaron i hela EU.

Sydeuropéerna ligger också pyrt till på lyckoskalan. Både greker, italienare och spanjorer tillhör de minst nöjda EU-medborgarna. Effekten av ekonomisk kris och hög arbetslöshet, tänker ni? Säkert.

Jag letar efter Frankrike, mitt andra hemland, och hittar det långt ner på samtliga tre fokusområden.

- Äh, du vet hur vi är, vi älskar att klaga, fast vi har det rätt bra. Det är suspekt med folk som går runt och är nöjda, säger en kompis när jag frågar.

Fransmännen är ett omvittnat gnälligt folk. Att negga är en folksport, att må dåligt är inga konstigheter. Den franska national­estetiken bygger på ensamma svartvita människor som röker och dricker vin och brottas med existentiella problem. Det här är inte de lyckliga slutens land.

På fransk tv finns inget ”Sol­sidan”, inget fredagsmys och inga eftermiddagsprogram om livspussel och vardagsträning.

I fransk populärkultur är glädje och goda familjeband förknippat med den banala bourgeoisien. Det är en mask som alltid faller av om man skrapar lite på ytan.

Och antagligen föder detta ett ideal som fransmännen tagit till sig.

På knäckfrågan om livet är ­meningsfullt sticker de europeiska stereotyperna ut allra tydligast. Hela 46 procent av danskarna hävdar att de upplever mycket stor mening i livet, med svenskarna några hack bakom sig.

Fransmännen och grekerna är sämst i klassen, bara 17 procent av respektive befolkning känner samma meningsfullhet.

Min kompis suckar lite. Jakten på välmående och meningsfullhet är något som de jovialiska lutheranerna i norra Europa kan ägna sig åt.

Och kanske bommade Eurostat en viktig kontrollfrågan i ivern att slå fast vilka som mår bäst i Europa:

Strävar du alls efter att vara lycklig?

Av: Johanna Frändén

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN