Vi företagsledare ska ha rejäla ersättningar
Öppet brev från Lars-Eric Petersson. Skandia är Sveriges största och äldsta försäkringsbolag. I etthundrafemtio år har Skandia varit hela Sveriges leverantör av ekonomisk trygghet. Därför var det väl inte mer än rätt att även jag fick ta del av just den produkten i vårt sortiment. Jag var ju trots allt vd, så jag pekade ut en lägenhet på Strandvägen.
Strandvägen är en intressant gata och faktiskt ganska multikulturell. Till exempel bor där ju många ryssar som lyckats resa sig ur misären och med egna händer och hårt arbete kunnat spara ihop till en egen bostad här i Sverige. Det tycker jag är väldigt fint, inte minst för att det påminner mig om mina egna småländska rötter, där strävsamhet och plikt alltid har varit viktiga begrepp.
Det här brevet skriver jag från mitt lantställe, där jag nu försöker koppla av i väntan på att något dramatiskt ska hända i nyhetsvärlden så att journalisterna får något nytt att skriva om. Det är ju så med hyenamentaliteten i media. Så snart en journalist får upp vittring så ska alla andra följa efter, precis som i ett jaktdrev. Minsta småsak blåses upp till helt orimliga proportioner. Titta bara på vad Skandias styrelseordförande Bengt Braun har tvingats göra efter alla skriverier de senaste veckorna: den stackaren var tvungen att publicera ett öppet brev på betald annonsplats för att lugna ner våra kunder! Det hade aldrig hänt om journalisterna inte hade hetsat upp stämningen.
Ibland får jag för mig att folk inte begriper vilket ansvar det är att vara chef för ett stort företag. Många verkar tro att det bara är att peka med hela handen, skriva på några viktiga papper och sen dra i väg framåt lunch. I själva verket måste man ha mobilen påslagen även på golfbanan, man är ständigt påpassad och varje litet felsteg läggs en till last. Allt bra som man gör får man däremot aldrig någon credit för. Typiskt svenskt, om ni frågar mig.
Så här i eftertankens kranka blekhet kan jag väl erkänna att det kanske var lite dumt att pensionsspararnas pengar användes för att renovera min lägenhet på Strandvägen. Det hade nog gått att hitta ett smartare upplägg som inte var lika lätt att avslöja, men vad tusan, vi hade bråttom och det är ju så i näringslivet att man passar på när chansen finns. Hur skulle det annars bli några affärer gjorda? Samma sak med att jag hjälpte mina söner till var sin lägenhet - grabbarna kan ju inte bo hemma i evighet, och som bostadsmarknaden ser ut i Stockholm hade vi ju knappast något val. Fråga Laila Freivalds.
Nej, otack är världens lön. Därför tycker jag att företagsledare ska ha rejäla ersättningar, och de nivåer vi rör oss på i lilla Sverige är småpotatis i en internationell jämförelse. I London skrattade dom åt mig när jag berättade att jag bara fick 75 miljoner i bonus.
Nej, nu måste jag snart sluta. Tänkte bara säga att om det blir något åtal efter den där löjliga polisanmälan så ska inte jag vara den som ljuger för att rädda mitt eget skinn. Jag tänker säga precis om det var: jag lydde bara mina order.