Inga säkra siare har berikat sig på Lotto

För många år sedan besökte jag det hinduiska tempel i Bombay där romanfiguren Phileas Foggs betjänt Passepartout hamnade i slagsmål med prästerna för att han inte hade tagit av sig skorna innan han gick in.

Jag har besökt synagogor några gånger, varit i många moskéer och – delvis av skoltvång, delvis av intresse – tillbringat alltför mycket tid i olika kyrkor.

Jag har blivit spådd i händer och i tarotkort och i kaffesump, läst horoskop och pratat med currygubbar och slagrutegängare. Jag har utsatts för mormoner och Jehovas vittnen och spiritister av olika slag. Jag har träffat buddister och animister och islamister och astrologer och folk som anser att de kan tala med hästar och matbord och delfiner på andra sidan jordklotet, samt människor som påstår att de kan skåda in i framtiden och att blommor har auror. (Av någon anledning har inga tvärsäkra siare berikat sig på tips­rader och Lotto).

Visst har en del av dessa yttringar fått mig att fundera. Men inte på högre väsen. Utan snarare på hur det kommer sig att folk tror på sagor och lyssnar på bokstavsträlar.
 

Är scientologernas i modern tid påhittade science fiction-skrönor mindre värda än de genom generationer av muntlig tradition vidareförda, småningom nedtecknade och senare reviderade historier, som utgör grunden för kristendom, islam och judendom?

Knappast.

Skillnaden är möjligen att Ron L Hubbard står som ensam upphovsman till en religion, och att han var ärligare i sitt uppsåt. (Att tjäna pengar.)

Egentligen är det obegripligt att så många i övrigt normala och förnuftiga människor ägnar sig åt tillbedjan av gudar. Allt strävar efter kaos. Jorden är inte platt. Det finns inga rationella skäl att tro på övernaturligheter.

Religion, i alla dess former, är en av världens största och mest lukrativa branscher, med en eftermarknad utan motstycke. Tror fan alltså, att de stora aktörerna slåss om världsherravälde och att de lokala svenska återförsäljarna numera använder simpelt näthat som vapen mot varandra i strider om profetens skägg.
 

Jag är alltså hedning, kafir, goj och allt annat som förespråkare av de exklusivt rätta lärorna vill kalla oss icke troende.

Med det sagt vill jag betona att alla människor ska ha en oinskränkt rätt att tro på vad de vill, packa och rätta sig som de vill inom lagens råmärken, och tillbe sina tomtar som de vill, så länge de inte försöker tvinga andra att tro eller följa vissa religiösa regler.

Toleransen kommer att segra.

Följ ämnen i artikeln