Förövarna går fria – barnen får ett icke-liv
Det är litet si och så med rättstryggheten i Sverige, i vart fall när det gäller barn som lever under ”skyddad identitet”.
Här kan man tala om att vända barnen ryggen. Att starka och trygga sviker.
4 276 flickor och pojkar under 18 år lever i dag med skyddade uppgifter i vårt land. Det kanske inte låter så mycket, men när man tittar in i de här barnens liv, finns bara en sak att säga: att det är 4 276 barn för många.
De här barnen har glidit under jorden, därför att någon ”närstående” hotar och förföljer deras mamma. I de flesta fall är det en pappa, en styvpappa eller någon annan ”nära” person.
Vid den här typen av brott inträder en underlig form av tvärtom-förhållande. Här är det inte brottslingen utan den förföljda mamman och de traumatiserade barnen som placeras i ett slags fängelse, i en osäker inte-tillvaro, där de raderas ut från jordens yta och där de aldrig någonsin kan känna sig trygga och säkra.
Här redogör jag bara för en bråkdel av vad de utraderade mammorna och deras barn måste acceptera, för att förföljarna ska få röra sig ledigt och fritt:
De blir ofta fattiga, isolerade, sjuka och deprimerade. De är rädda. De har sömnstörningar och ångest och de måste flytta och flytta. Och för varje flytt glider de allt längre bort från släktingar, vänner, kompisar och lekkamrater , och mammorna får allt svårare att hitta ett nytt jobb. Olika bidrag blir lösningen och den nya hyresvärden ser helst att ”problemfamiljen” drar någon annanstans.
Barnen kan inte gå till gymmet, ishockeyrinken, fotbollsplanen eller simhallen. De får inte vara med på skolfoton och de får inte berätta var de bor. De kan inte ta med någon hem och de kan inte följa med på några utflykter.
Och mitt i tragedin finns Lojalitetskonflikten. Oavsett vad som har hänt älskar de här barnen ofta båda sina föräldrar. Och när ett barn tvingas ta avstånd från en av sina föräldrar, gräver det alltid ett djupt hål i deras själ. Barnen ställer sig frågan: ”Vem är det meningen att jag är? Vem tillhör jag?”
Så vart tog resonemanget om ”Barnets bästa” vägen?
Varför gäller inte ”Barnets bästa” de här 4 276 barnen?
Varför gäller inte ”Barnets bästa” de gömda barnen till mammor som är hotade och förföljda?