Vi svullar information som vi svullar något sött eller kött
Hjälp! Jag svullar junk food och socker och salt och fett och mjöl och blir bara fetare och kan inte sluta.
Vad ska jag göra?
Svar: ta det lugnt. Du behöver bara sovra och välja bort och ta ansvar för vad du stoppar i dig, så blir allt bra till slut, – ska du se.
Hjälp! Jag svullar Facebook, tweetar och googlar, mejlar, delar filer, RSS:ar, laddar ner och tar foton på mig själv och lägger ut. Och pillar på min statusrad och kan inte sluta.
Vad ska jag göra?
Svar: ta det lugnt. Du behöver bara sovra och välja bort och ta ansvar för informationen du suger i dig. Så blir allt bra.
”The Information Diet” är skriven av Clay A Johnson, mannen som en gång höll i Barack Obamas presidentkampanj på nätet.
Clay A Johnson menar att den nya informationsteknologin har fått oss att börja konsumera information med samma förödande och destruktiva kraft som vi öser i oss kött och sött.
Men Johnson är noga med att säga: det är inte mängden mat och information som är det stora problemet. Överflöd har funnits i alla tider, så det går inte att skylla på.
Allt handlar om hur vi förhåller oss till det monstruösa utbudet. Och det handlar alltså inte om att alltid konsumera mindre mejl eller mat. Det handlar om att hitta vad som funkar för dig.
Av dygnets 24 timmar ägnar vi 11 åt att sluka information. Och i sin bok berättar Clay A Johnson att han själv har varit en storslukare. Hur han satt där nästan dygnet runt och dreglade med sina mejl.
Och en dag upptäckte han att han inte kunde läsa en längre tidningstext. Att läsa en bok var inte att tänka på. Hela hans dag gick ut på, att hålla koll på den lilla e-post-ikonen vid den lilla klockan på datorn och mejl och Twitter och Facebook tog så mycket tid att det inte fanns plats för något annat i hans liv.
Och Clay berättar hur han blev allt mer förvirrad och hur känslan av att inte göra något vettigt bara växte. Han hade drunknat i alla bokstäver hit och dit och kunde inte fokusera. Han hade tappat sin drivkraft och tog inte längre några initiativ.
Den jättelika vågen av mejl, Twitter och Facebook och tweets hade svept i väg honom och gjort honom hjälplös.
Stackars Clay kunde bara reagera.
Och han orkade bara reagera på vad alla andra ville.