De vill komma åt dina pensionspengar
Uppdaterad 2013-08-30 | Publicerad 2013-08-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det handlar om flera tusen miljarder kronor.
Kampen om vårt pensionssparande är hård. Denna sommar står slaget om den fria flytträtten – mellan vilka som får ha kvar miljarderna och mellan dem som hoppas att få pengar flyttade till sig.
Men vad vi som äger pengarna är det få som bryr sig om. I alla fall gör inte regeringen det.
I höst väntas ett förslag till fri flytträtt av pensionspengar. Hur fri den blir återstår att se. De pengar det handlar om är tjänstepensioner och privat pensionssparande. Den allmänna pensionen med premiepensionen berörs inte.
Bara hos livbolagen finns över 2000 miljarder kronor. Dessutom har vi pengar hos fondförsäkringsbolagen.
Till grund för det kommande förslaget ligger en mycket omfattande utredning. Den har dock en stor brist. Där finns ingen undersökning av vad vi sparare tycker. Har vi behov att kunna flytta allt pensionssparande till alla alternativ? De som flyttat – varför har de gjort det? För lägre avgifter? Bättre förvaltning? Eller för att få lägre boränta? Jag vet många som flyttat för boräntans skull. Det är lätt att se en vinst i dag även om det skulle innebära en större förlust i framtiden. Det vet forskarna som sysslar med beteendeekonomi.
Tar vi det privata pensionssparandet så är det fritt att flytta sparande som startat 2006 eller senare.
Men det är en sanning med modifikation. Har du pengarna hos ett livbolag, alltså i en stor pott som alla sparare har del i, så kan livbolaget ta ut höga avgifter eller sänka ditt kapital. Motivet är att andra sparare inte ska förlora på att du tar ut pengar ut potten. Har du placerat i fonder är det märkligt när det tas ut extra avgifter eftersom din flytt inte påverkar de andra spararna.
Det som borde granskas hårdare är alltså den prissättning som finns på flyttar.
Gamla pengar kan i vissa fall också behöva flyttas. Här ser vi hur flera försäkringsbolag ihärdigt försöker få sparare att lämna livförsäkringen med en garanterad avkastning på kanske 5 procent för att flytta till fonder där spararen tar all risk. Ofta är detta mer i bolagets intresse än i spararens.
Här är det Finansinspektionen och Konsumentverket som måste bli tuffare och snabbare med granskningen av alla erbjudanden och gärna göra stickprov för att se om de som flyttar fått hela bilden klar för sig.
Så kommer vi till tjänstepensionerna. Det är framför allt de kollektivavtalade som det är debatt kring. Här har fack och arbetsgivare pressat avgifter rejält under senare år. Att det kunna göra det beror främst på att bolagen som sänkt avgifterna vet att det handlar om pengar som de får förvalta under många, många år. PTK, LO och Svenskt Näringsliv, alltså representanter både för anställda och arbetsgivare, menar att en flytträtt som gäller även till bolag utanför de man avtalat med skulle innebär att avgifterna inte kan pressas och alla löntagare får sämre pensioner. Enligt organisationerna får en anställd i dag ett pensionskapital på mellan 400 000 och 500 000 kronor mer tack vare de pressade avgifterna.
De bolag som strider för en helt fri flytträtt menar att det istället skulle ge ökad konkurrens och därmed pressa ner priserna. Men det ställer sig många frågande till. När det tidigare var fri konkurrens om kollektivavtalens pengar så var avgifterna betydligt högre.
Den självklaraste frågan ser dock ut att lösa sig. I dag är det arbetsgivarna som äger våra tjänstepensionsförsäkringar, vi som anställda är förmånstagare. Det är en förlegad ordning sedan den tid då vi var lovade viss andel av lönen i tjänstepension (förmånsbestämda pensioner). Numera får vi placera pengarna själva och det är den anställda som tar risken (premiebestämda pensioner). Många har lite både och på grund av övergångsregler.
När du slutar en anställning läggs pengarna i så kallat fribrev. De finns kvar och växer förhoppningsvis till den dag du tar ut dem som pension. Men har du haft flera anställningar kan du ha många fribrev som alla tickar avgifter. Vi skulle kunna få en bättre pension om vi kunde slå ihop flera fribrev men det är i stort sett omöjligt i dag. Detta ser ut att kunna ordnas i det kommande förslaget.
Men frågan om fri flytträtt som sådan är det för tidigt att komma med lagförslag kring.
Finansmarknadsminister Peter Norman beskriver frågan som ”ruggigt komplicerad”. Han kan börja med att ta reda på hur angelägna vi sparare är. Vill vi kunna flytta allt? Och till vilket pris som helst? Hur vill vi i så fall ha konsumentskyddet och informationen? Ska banker kunna få prata pensionsflyttar i samband med boräntor? (Det tycker inte IEOPA, EU:s tillsynsmyndighet för försäkringsbolag men svenska Finansinspektionen låter det passera.) Och om regeringen inte bryr sig borde det väl i all fall komma ett litet pip från opositionen.
Som det ser ut kan det hela sluta med en kamp över våra huvuden om våra pensionspengar. Och då vet vi vilka som brukar bli förlorarna.