Årets mest bisarra debatt – så här gör du för att inte bli lika pinsam
En fullständigt befängd debatt i Lund är ett utmärkt exempel på när man talar först och tänker sedan.
Det enda inblandade politiker lyckats med, förutom att förlöjliga sig själva, är att blåsa under antimuslimska åsikter.
Det är Sydsvenska Dagbladets Kalle Kniivilä som avslöjar den bisarra, och tänkvärda, historien om tre politiker, i L, C och M, i Lund.
Förra våren begärde Alliansen att en lokal handlingsplan mot våldsbejakande extremism skulle tas fram. Sagt och gjort, den klubbades i februari i år med stöd av alla partier i kommunfullmäktige utom Vänsterpartiet som tyckte att definitionen av våldsbejakande terrorism var för flummig.
För en vecka sedan togs planen upp av Sveriges radio som intervjuade Lunds samordnare för sociala insatsgruppen. Hon sade, föga förvånande, att avhoppare från IS som avtjänat sitt straff ska ha samma rätt till stöd som alla andra.
Christoffer Carlsson, som skrivit en rapport om hur samhället kan hjälpa avhoppare, intervjuades också. Han sa att de kan behöva hjälp med att exempelvis ta körkort, bli av med skulder och hitta någonstans att bo.
Märk väl, Carlsson har ingenting med Lunds kommun att göra eller med den lokala handlingsplanen.
Men det spelade ingen roll. Uttalandena, liksom en efterföljande debatt, fick inte bara Alliansen i Lund utan också en rad svenska ledarredaktioner liksom brittiska The Sun och Daily Express och den Putintrogna tv-kanalen Russia today, RT, att gå i taket.
Upprördheten var stor. I Lund skulle avhoppade terroristerna få en gräddfil in i samhället och det var banne mig inte riktigt klokt.
Det kan man ju hålla med om. Men att slutsatsen inte baserade sig på fakta var det försvinnande få som tänkte på.
Det gjorde inte ens Christer Wallin (M), Philip Sandberg (L) och Inga-Kerstin Eriksson (C). Trots att de borde vetat bättre eftersom de själva var med och klubbade handlingsplanen. Nu författade de en skrivelse som krävde att Lund skulle skrota sina generösa stödprogram till hemvändande jihadister trots att något sådant inte fanns.
Galet? Det är bara förnamnet.
Lunds handlingsplan mot våldsbejakande extremism är sju sidor lång. Den handlar om förebyggande insatser. Vad som händer med folk som kommer hem sedan de stridit mot IS berörs inte alls. Den rör dessutom inte ens bara jihadister utan även de som kommer från högerextrem vit makt-miljö och de vänsterextrema autonoma grupperna.
Men det hade Wallin, Sandberg och Eriksson glömt. Eller också hade de aldrig läst den plan som tjänstemännen i Lund arbetat fram på initiativ av just dem.
Vad lär man sig av detta? Ganska mycket faktiskt.
Lärdom ett är att inte ha åsikter om någonting som man inte vet ett dugg om för då ber man om problem. Åsikter utan fakta blir snabbt fördomar och ännu lättare pinsamheter.
Den lundensiska politikertrion protesterar mot ett beslut som de själva begärt och klubbat. Dock utan att ta del av innehållet, som det verkar.
Det är så pinsamt att de inte borde gå ut på flera veckor. Men lärdomen gäller inte bara dem, det kan betydligt fler behöva tänka på.
Lärdom nummer två är att alltid kolla vem som är avsändare. I Sveriges radios inslag är det inte någon från Lund som säger att IS-krigare som kommit hem ska få körkort och bostad. Det är andra. Men det hindrar varken svenska ledarredaktionen eller internationella medier från att hävda att Lund planerar att bädda in terroristerna i bomull.
Nummer tre är att tänka flera sekunder innan munlädret börjar fladdra. Så får man ett behagligare liv.
FOTNOT: Här finns planen