Facebookblåst – av låtsas-Tranströmer
Jag är vän med poeten Tomas Tranströmer.
Dagen efter att Nobelpriset i litteratur blev känt, så fick jag ett mejl från Tranströmer där han frågade om jag ville bli vän med honom på Facebook. Stirrade på hans ”request” och tänkte: ”Hur trovärdigt är det här?” Scrollade hans sida och tja, det såg väl okey ut …? En bild och Tranströmer som tackade för alla Nobel-gratulationer.
Klickade ”confirm” och Tomas och jag blev vänner.
Någon dag senare fick jag ett mejl från en man som sa sig heta Tommaso Debenedetti, en italiensk journalist som berättade att jag var blåst. Tommaso skrev att det var han som låg bakom Tomas Tranströmers FAKE FACEBOOK PAGE och att Tranströmer bara var en i raden. Den italienske journalisten hade även gjort falska sidor om Henning Mankell, Mario Vargas Llosa och Umberto Eco.
Men den italienske journalisten påstod att han bara hade ”ädla” syften: han ville visa att vem som helst kunde skapa en falsk identitet utan att de ansvariga på Facebook brydde sig ett smack.
I dag har 800 miljoner människor ett Facebook-konto, 500 miljoner loggar in varje dag. Och vi skriver om oss själva, därför att vi älskar att skriva nonsens om oss själva. Vi skriver vad vi gör, äter, läser och lyssnar på. Vi skriver om våra känslor, drömmar och längtan. Vi berättar om våra vänner, vår familj och vi blir bara mer och mer privata.
Ännu mer distanslösa, intima och aningslösa.
Vi tror att Facebook handlar om oss.
Det är fel.
Facebook bevakar oss. Facebook tänker ”nischade målgrupper” och ju mer detaljer som vi sprider om oss själva, desto större vinster kan Facebook räkna hem. I skriften ”Storebror på Facebook” berättar Pär Ström, integritetsombudsman vid Den Nya Välfärden, hur Facebooks grundare Mark Zuckerman nyligen har lanserat några ”sociala” appar, som med vår blinda lojalitet och medverkan är tänkt att bli det nya internet.
Ett digitalt universum där du är, berättar allt och där du samtidigt konsumerar allt. Spel, musik, film, prylar, känslor, kunskap, sex och prat. Ett universum som du aldrig behöver lämna och där dina fotspår aldrig kan raderas.
Så varför ge bort sin integritet till Mark Zuckerman och hans finjusterade affärsmodeller? Varför inte överraska honom?