Snart når vi punkten då ingen återvändo finns
Sandra grät väldigt tyst. En vit näsduk sög upp hennes tårar.
Vi gick på mellanstadiet. Hon och hennes familj hade flytt hit från Balkankriget.
På väg hem från skolan hade hon blivit stoppad av en skinnskalle som gick i nian.
”Var kommer du ifrån?” frågade han.
”Bosnien”, sa Sandra.
”Åk hem, då.”
Nu stod han i vårt klassrum med blicken ner i plastmattan. Bredvid stod skolans rektor och läxade upp honom. Vi andra blängde. Han fick ur sig ett förlåt och lunkade i väg.
Skinnskallarna spred skräck i Sverige på 90-talet. Den här killen sympatiserade med Sverigedemokraterna och brukade klistra upp partiets dekaler i korridorerna.
SD hade inget inflytande på den tiden. De var ett rövargäng som fick 14 000 röster i riksdagsvalet 1994. Samtidigt fick Ny demokrati respass.
I samband med kriget tog Sverige emot över 60 000 flyktingar från Bosnien.
Vi visste då. Sverige gav skydd. Skinnskallarna fick skämmas och be om förlåtelse.
I veckan har vi hedrat minnet av några av de bosniaker som blev kvar, de som mördades i Srebrenica.
Samtidigt: fyra miljoner människor är på flykt från Syrien, enligt FN. Från regimen eller IS eller från båda två.
Från kemiska vapen och massavrättningar.
Vi visste då. Vi vet nu.
Sverige ger syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd.
Men opinionen har svängt. I Demoskops färskaste mätning får SD 18,7 procent av väljarstödet. Nästan var femte svensk.
SD har förändrats, men inte i flyktingfrågan. Nu som då vill partiet ha kraftigt minskad invandring. Strängare asylregler.
Samtidigt öppnar delar av alliansen för liknande förslag. Enkel matematik, snart vill en majoritet i Sveriges riksdag dra åt svångremmen.
Snart når vi the point of no return, när det inte längre finns någon återvändo. När vi vet, men inte längre gör något.
Dagens motsvarighet till den där skinnskallen på min skola behöver snart inte skämmas och be om förlåtelse.
Dagens motsvarighet till Sandra behöver snart inte oroa sig för sådana kommentarer. För hon kommer aldrig så långt som till Sverige.
I julas slog hushållens nettoförmögenhet rekord igen. Och vårt BNP per capita har stigit med 128 000 kronor sedan 1994.
Vi visste då. Vi vet nu. Vi är rikare än någonsin.