Jag drog efter andan – vilket JÄVLA PAKET!

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi tjejer har fått höra det tusen gånger. Push-up-bh, lösnaglar, löshår, make up, spray-tan, fejkfransar, control-top strumpbyxor och läppglans med plumpingeffekt.

Det oäkta och fejkade, det påmålade, ditstoppade och upp-pushade är kanske snyggt ibland, men det är samtidigt att föra bakom

ljuset, att ljuga och luras ... det är falsk marknadsföring.

Stackars killar! Jag trodde jag fick med mig en storbystad långhårig blondin hem i går och så vaknade jag bredvid en tunnhårig blekis med hängbröst!

Hur tror ni det kändes, egentligen? Det är synd om oss killar! Jag har själv lite svårt att veta hur jag ska ställa mig till det här.

Jag kan å ena sidan önska att vi alla skulle trivas precis som vi är, samtidigt som jag å andra sidan kan fascineras av hur kul det är att mixtra med utseende och uttryck. Ibland.

Min gräns går dock en bit innan botox och operationer. Jag kan också förundras över de killar som fortfarande går på det, oftast ser man direkt hur det fejkade skriker ut sin falskhet! Löshårets perfekta struktur, fransarnas onaturliga längd, fejkbrännans gulorange ton. Ingen lurar mig, eller?

I onsdags hade Melody Club releasefest i Stockholm. Jag skulle gå med ett par kompisar och hamnade på förfest i en lägenhet på söder.

Killen vi var hemma hos stod och bytte om. Kläder åkte av och på. Plötsligt var han klar. Shit, vad snygg han blev. Perfekt indie-pojk-rufsigt hår, tuff t-tröja, Miami Vice-inspirerad kavaj, snoooortighta vita superslimmade jeans och ... och ... va? Jag drog efter andan. Vilket jävla paket!

Tittar jag på Boogie Nights, filmen om den unge porrstjärnan med 33-centimeterssnabeln, drömmer jag eller är jag faktiskt i samma rum som en gigantisk bula? Den var oerhörd.

Generad tvingade jag upp jag blicken i ögonhöjd. Vi gick ut. Vi var ganska tidiga, men långsamt fylldes klubben med bandets fans och vänner.

Ölkuponger och snygg tårta. Blicken i ögonhöjd, blicken i ögonhöjd, Kitty!

Sen började jag lägga märke till något. Hade paketkillen i fråga svamp?

Flatlöss, gonorré eller kondylom?

Något stod i alla fall inte helt rätt till, det var tydligt, för den gigantiska bulan verkade klia.

Killen i de vita brallorna pillade på bulan konstant, han tittade ner, rättade till, greppade hela paketet och liksom flyttade om det. Väldigt handgripligt och resolut dessutom.

Fler spritbiljetter.

Fler tillrättaläggningar. Till slut ramlade frågan bara ut, den kunde inte stoppas, inte stanna inne i mig längre:

– Kliar det, eller varför tar du dig på snoppen hela tiden? Hörde jag plötsligt mig själv utbrista. Svaret fick mig först att tveka, sedan skrattade jag nästan så jag vek mig.

– Nej, inte kuken, men den här jävla strumpan!

Där har vi det: Falsk marknadsföring. På efterfesten hade jag strumpan på huvudet, jag tror inte den luktade nåt.