Madde & Jonas kanske hade paus – eller en latexmask

Moralpanikens och konservatismens vindar har sällan rivit hårdare i det här landet än under våren 2010.

Jag tänker på den här Madde och Jonas-storyn, den där lilla otrohetsskandalen som inte kan ha undgått en enda svensk vi det här laget. Den lilla otrohetsskandalen som för övrigt kanske inte ens var någon otrohetsskandal överhuvudtaget. De två delvis blåblodiga turturduvorna kanske hade en paus, de kanske till och med hade gjort slut när norska Tora satte klorna i herr Jonas. Eller så hade Madde och Jonas bestämt sig för att ha ett fritt förhållande, öppet för ligg med andra. Who knows. Absolut inte vi i alla fall.

Nej, vi vet, trots sida upp och sida ner med hafsiga försök till smaskiga avslöjanden, fortfarande INGENTING om Madeleine Bernadottes och Jonas Bergströms alldeles privata relation.

Vi vet precis lika lite om den som vi vet om Elins och Tigers. INGENTING. Vi vet naturligtvis en jäkla massa om olika nattklubbsbruttors enorma törst efter medial uppmärksamhet. Om en massmedial rovjakt utan dess like. Om en pinsamt nymoralistisk journalistkår som tappat all känsla för den så kallade privata sfären. Men vi vet fortfarande inte ett smack om relationen mellan Madde och Jonas. Och det ska vi inte veta heller.

En kärleksrelation består nämligen i allt det där som inga andra vet. Två vuxna människor som i kärlekens namn slår sina små påsar ihop har gudskelov definitionsmakt över sina liv och kan utforma en relation precis hur som helst. Den kan vara fri, den kan vara öppen, den kan innehålla pauser, den kan vara strikt monogam, den kan tillåta flört, den kan vara asexuell, den kan kräva blind trohet, den kan vara intellektuell, vänskaplig, den kan vara polyamorös, den kan bestå i att den ena parten iklär sig en ponnymask i latex och är den andres slav, kort sagt: den kan se ut precis hur som helst.

Det är ju det som är det fina med att bo i ett modernt, sekulariserat, demokratiskt land. Att man får lov att utforma sin livssituation efter eget behag. Poly, mono, swinging, homo, trans, bi, queer. Alla får vara sig själva i sin relation och i sin sexualitet, och det har absolut ingen annan än din eventuella partner med att göra.

Därför kan jag bara inte förstå att vi år 2010 analyserar den här prinsesshärvan så förbannat gammalmodigt. Att vi utan att blinka gör sessan till ett utsatt litet offer som bara ville leva lycklig i alla sina dagar med en trogen advokat och som nu bara kan nå upprättelse och heder genom att bryta förlovningen med den lögnaktiga otrogna knölen Jonas. Herregud, så barockt. Så inskränkt. Så otroligt förminskande och geggigt.

Följ ämnen i artikeln