"Regeringens jämställdhetssatsning blev kafferep för 2.6 miljarder"

"Kafferep" har jag hört den vanligaste formen av jämställdhetsarbete kallas.

Man kan med den liknelsen säga att regeringen under sju år bjudit på fika för 2.6 miljarder kronor.

Tänk er temadag om jämställdhet på jobbet. Paus från vardagen. Lunch ingår. Morgonkaffet står dukat vid entrén. Stora muffins till eftermiddagsfikat.

Sådana kafferep förändrar inte världen. Eller som Riksrevisionen uttrycker det; "Tillfälliga satsningar ger inte per automatik bestående förbättringar."

Helt obemärkt publicerades häromdagen myndighetens granskning av hur 2.6 miljarder använts för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Så mycket avsatte regeringen för tidsbegränsade åtgärder mellan 2007 och 2014.

Granskarna är inte imponerade. Först visste ingen hur pengarna skulle användas och hade svårt att hitta på något.

Fick kvinnliga snöröjare

Projekten som i all hast sattes i gång blev alltför ofta av vad jag kallar kafferepskaraktär: tillfälliga, planlösa, ytliga. Exempel: Karlstad fick fler kvinnliga snöröjare, rikspolisstyrelsens kampanjade om att det inte är okej att män slår kvinnor, skolor fick mer sexualundervisning och 18 myndigheter analyserade hur jämställda de är.

Snart fick regeringskansliet så mycket att göra med att prångla ut pengar att de inte hade tid att göra sitt ordinarie jämställdhetsarbete.

Sedan tog kassan slut. Projekten rann ut i sanden.

Glömde försäkra sig

Inom högskolan har 37 jämställdhetsprojekt fått 47 miljoner. Vilken skillnad gjorde det?

Javisst, jämställdhet låter sig inte mätas så lätt.

Men Riksrevisionen finns för att det ska bli svårt att slarva med skattemedel. Och granskarna sätter fingret på den ömma punkten: regeringen glömde försäkra sig om långsiktighet.

Återigen har jämställdhetsarbete behandlats som "särskilt", udda, ack så vällovligt men undgängligt. Något att fixa med vid sidan om, när man har råd. Kretsande kring eldsjälar, kampanjer, temadagar, högtidstal.

När det istället handlar om att nita fast permanenta konkreta rutiner på myndigheter. Som fungerar varje dag. Regler om jämställdhet som alla känner till och som otvetydigt försvaras av högsta cheferna som pekar med hela handen. Statistik, kontrollfrågor. Grå vardag.

Så var 2.6 miljarder bortkastade?

Nja. Det har haft "symbolvärde", försvarar sig regeringskansliet, och låt gå för det. Satsningen uttrycker en vilja. Politik är att vilja.

Men 2.6 miljarder?