All världens lyx - på en enda gata

Shoppa bland stjärnorna längs flärdfulla Avenue Montaigne i Paris

Vakten på Gucci spejar ut över Avenue Montaigne. Paris lyxshoppinggata börjar vid Champs-Elysées och mynnar ut vid Seine.

Här ligger några av världens finaste modehus, redo för inspektion - och fascination.

Och jag är så nervös.

I ett lamt försök att bli chic har jag piffat med läppglans.

Min solkiga manchesterjacka gör oddsen sämre. Jag duckar för Guccivaktens nitiska blick och startar istället vandringen nedför gatan. På jakt efter skönhet och flärd.

I Calvin Klein-butiken skuggas jag av en smilande expedit.

- Man kan stöta på Madonna här, säger han när jag frågar efter kändisar.

Mmm. Just det.

På Bulgari, smyckesaffären några gatunummer ned, klickas dörren upp med en liten dosa. Portvakten ser ut som en maffioso. Här känner man sig mer som hemma hos någon, än i en affär. Soffor och bord att samtala över kanske är nödvändiga när smärre förmögenheter ska spenderas?

Jag tittar på ett halsband för 2,3 miljoner kronor. Det har olikfärgade äkta safirer och är väldigt fint. Här lånade Nicole Kidman ett annat, värt 35 miljoner, precis innan Oscarsgalan.

Utanför trängs plötsligt svartklädda mediemänniskor och blixtarna smattrar. Längs trottoaren skrider supermodellen Eva Herzigova. Svart klänning, grått ansikte, långa ben. Franska Vogue är här och plåtar. Så klart.

I Pradas butik är golvmattan tjock och skorna drunknar. En hatt med påfågelsfjädrar kostar 7000 spänn. Här får celebriteter enskilda vip-kvällar.

Dolce & Gabbanas butik är betydligt rockigare.

Den unga killen i dörren har sett många stjärnor passera.

- Penelope Cruz, Naomi Campbell och Lionel Richie... De är mer stylade men kommer på samma tider som vanligt folk och betalar alltid för sig. Vi skänker inte bort några kläder.

Själv handlar han inte här så ofta, han har inte råd. Utanför stoppas jag av Bao Gui Qing, 30, från Shanghai.

- I want this, with monograms, säger hon och pekar på en knöglig annons.

I den stora väskbutiken säljer de bara en per person, enligt Qing. I handen får jag 620 euro (5890 kronor). Spendera andras stålar - klart jag hjälper till!

Först går jag fel, en dörrvakt gör tummen ned för "töntiga" Louis Vuitton men visar mig sedan rätt.

Jag framför mitt ärende till en elegant dam i mörk kavaj.

- Tyvärr, de är slut, säger hon.

I montrarna ser jag flera portmonnäer av min typ.

- Dessutom har vi enorma problem med kineser som ber främlingar köpa väskor de sedan kopierar.

Ertappad.

Hemma igen förklarar Filipe Dernardo, butikschef i Sverige situationen.

- Folk köper upp stora kvantiteter för en tredjedel av priset i originallandet och säljer sedan för två tredjedelar hemma. Samma person kan komma utklädd, flera gånger om dagen. Vi vill inte ha att göra med den sortens maffia.

Butiksdamen i Paris tyckte att jag var en för uppenbar bulvan. När jag kommer tillbaks tomhänt, blir Qing förbannad.

På gatans äldsta modehus Dior leder ena porten till visningsrummet. Dit kommer man bara med inbjudan. Den andra tar mig bakom lavendelblå väggar till en parfymtung sal. Hårt sminkade expediter hälsar "bonjour" och lämnar mig sedan ifred. Svartvita foton på väggen visar Christian Dior i aktion. 1947 startade han verksamheten och fortfarande sys haute couture och prêt-a-porter i huset. En osannolik dam, med pälsmössa större än en bröllopstårta, får hjälp med sina inköp.

Vad skulle en kund kunna göra för fel?

- Inget. Säg vad du vill, rök om du vill. Här inne är det du som är prinsessa, säger expediten Marie.

Jag känner på en klänning i porös tyll, pris: 24900 kronor. Manchesterjackan är vid det här laget rätt varm och bara tanken på att pressa ned min halvsvettiga kropp i det smäckra skalet är omöjlig.

Till slut har jag gått gatan ned och upp igen och stannar utanför Gucci. Med min nyvunna rutin kliver jag rakt in, fingrar på en flortunn sjal, och chockas bara lite av priset. Det är nära tusenlappen.

En manlig expedit ler världsvant när jag vänder mig om för att ställa frågan:

Vad gäller för sommaren, i klädväg?

- Du... jag vet inte.

Han tvekar.

- Det nya har precis kommit in, jag har inte hunnit lära mig det än.

Uppfylld av en dag bland gräddfärger, chiffondraperingar och undersköna synintryck får jag min revansch.

- Då kan jag berätta att det är mycket blommor i år. Färgglatt på vitt, flickigt, volanger och tunna material. På väskor, skor och kjolar.

Voila.

Så svårt var det inte att greppa den parisiska modevärlden, utan att slösa en euro.

Guide/Paris

Snabbfakta/Paris

Så mycket kostar:

Karta över Avenue Montaigne

- med butikerna

Nina Marjavaara