En bar – i två länder
Uppdaterad 2017-07-28 | Publicerad 2007-10-24
Staffan Heimerson balanserar mellan Schweiz och Frankrike
I Jurabergens värld av Comtéost och Vin jaune (gult vin), och med färska grodor och sniglar som delikatess, hade jag i den här byn ställt mig vid den rustika bardisken på familjen Arbez hotell och restaurang.
Det var där jag utförde tricket.
Jag köpte, enligt traktens dryckesvanor, ett glas absint. Jag beställde det i Frankrike, fick glaset i handen och – simsalabim! – flyttade mig därefter på fem tiondels sekund 20 centimeter till höger och drack då aperitifen i Schweiz.
Mirakel? Nej, en geografisk sinkadus.
Kejsaren Napoleon III ville vidga Frankrikes inflytande i ett, efter Wienkongressen, omskapat Europa. Han var framgångsrik i en serie krig och kunde därför sitta i Paris och dra nya gränslinjer över kontinenten.
Lokalkännedom saknades ofta, informationen var bristfällig och i La Cure i Jurabergen, på 1?155 meters höjd, kom Napoleon 1863 att dra gränslinjen rakt genom den mangårdsbyggnad som en Monsieur Ponthus just hade byggt.
Hoppsan! Vad skulle man göra? Monsieur Ponthus vägrade riva huset och bygga nytt i något av de två länderna. Och – det kan ni lita på – kartbyråkraterna i Paris vägrade att dra gränsen på ett mera praktiskt vis.
Huset kom att köpas av urfadern Arbez och en generation senare gjorde sonen 1920 det till ett hotell med restaurang och bar.
Han gav det ett namn med geografisk distinktion: Franco-Suisse.
I våra dagar driver två barnbarn, Berenice och Alexandre Artez, hotellet och det var Berenice som både serverade mig absinten och bombarderade mig med hotellets historia:
– Får jag visa dig rum nr 8?, sa hon.
Vi gick en våning upp.
– Där, fortsatte hon och pekade på sängen. Om du lägger dig där har du huvudet i Schweiz och fötterna i Frankrike.
Hotellets dubbla nationalitet spelade roll under andra världskriget. Tyska ockupationsofficerare kommenderade rum och Berenices pappa förlade dem i rummen på fransk sida. Samtidigt gömde han i hotellets schweiziska sida brittiska flygbesättningar som skjutits ner men räddat sig i fallskärm.
– Ja, sa Berenice, som var van att bli utfrågad, det är ett udda hotell. Receptionen ligger i Frankrike och toaletten i Schweiz.
– Var betalar du skatt?, frågade jag pliktskyldigt svenskt.
– Det är också unikt, svarade hon. Vi får välja. Min bror och jag har fransk nationalitet. Han betalar skatt i Schweiz, jag i Frankrike.
Här kan man dricka absint
La Cure är en by med några hundra invånare längs riksväg N5 mellan Paris och Genève. Till Genève med flygplats är det bara fyra mil.
?Områdets attraktion är trevliga vandringsleder i Jurabergen. Tre kilometer in i Frankrike på 1 680 meters höjd finns den större byn Les Rousses med utvecklad skidturism.
Jurabergen är den enda plats där den farliga absinten fortfarande allmänt dricks. Den blandas med vatten och socker och får en mjölkaktig färg. Den har en lätt lakritssmak.
Maten i regionen är god. Osten Comté är i lagrat skick en av Frankrikes bästa. Som i Schweiz är ost i form av fondue och raclette ofta en hel rätt.
Guide/La Cure
Åka hit
Flyg till Genève med SAS kostar från 650 kr enkel resa från Arlanda. Flynordic flyger från februari, pris från 279 kr enkel resa.
www.sas.se
www.flynordic.se
Tåg från flygplatsen till La Cure tar drygt en timme och ett byte.
Bo
Ett dubbelrum på hotell Arbez Franco-Suisse kostar från cirka 700 kr/natt.
Adress: 601, Route de la Frontière, La Cure.
www.francehotelreservation.com/se/
Staffan Heimerson
