Vingård med smak av antiken

"Det smakar ljuvligt. Kanel, nougat, citrus och honung..."

Korka upp en flaska vin mitt bland vinfälten. Njut av de böljande kullarna och hästarna som sakta betar bortanför olivlundarna.

Här, i Kalabrien på Italiens sydkust, har familjen Librandi tillverkat vin sedan slutet av 1700-talet.

Vinodlaren Nicodemo Librandi står i ett svalt källarrum, i samma byggnad som vinfabriken.

Han har korkat upp en flaska av sitt absoluta favoritvin, Efeso, gjord på en grön, antik druva av grekiskt ursprung.

Vi tar en klunk ?

Det smakar ljuvligt. Kanel, nougat, citrus och honung.

Vi befinner oss på vingården med samma namn som vår ciceron – Librandi. Den ligger i Cirò i syditaliens Kalabrien.

I mer än två sekel har familjen Librandi framställt vin här.

– Vi är den största vinproducenten i Kalabrien, säger han på brokig engelska.

Signor Librandi är propert klädd i skjorta och finbyxor, men hans grova händer avslöjar år av arbete i jorden. Klockan fem varje morgon åker han till vinfälten och vakar över dem i timmar.

Inklämda i baksätet på hans fyrhjulsdrivna japans-ka pickup åker vi ut för att se oss runt på ägorna. Och ser ut över det område som av grekerna döptes till Enotrien – vinlandet.

– Det sägs att greker var de första att odla vin här, säger Nicodemo Librandi.

Runt 500 f Kr var detta nämligen en del av ”Storgrekland”. Vinet Cirò, ett av Kalabriens mest kända viner, var på den tiden de antika olympiernas främsta dryck. Cirò fick till och med symbolisera denna gamla tradition under OS i Mexico City 1968.

De starkt röda vallmoblommorna längs vägkanten stjäl uppmärksamheten från det omgivande landskapets svagare toner. Överallt breder vinfälten ut sig – längs dalar och på små kullar. Pickupen fräser fram genom Librandis maffiga ägor.

Vi får veta att det är exakt lika långt mellan varje vinranka och att odlingarna kräver daglig skötsel.

Den senaste tiden har Librandi åkt Kalabrien runt till gamla vingårdar för att hitta antika druvsorter.

– Vi vill rädda utrotningshotade druvor och göra fler kalabriska viner.

Vid sluttningens fot skymtar vi den plats där det snart ska bli ett laboratorium för vinforskning, en restaurang och ett spa för turister.

Strax intill står några gamla urgröpta stenar bevarade. Förr användes de till att trampa druvor i.

– Vår dröm är att folk ska kunna prova att tillverka vin på samma sätt som antikens greker gjorde.

Helena Trus