Åtta själ att fira semester på festival

Sommarens happenings för kropp och själ

Nästan tusen människor skrattar, gråter och möts på

No Mind-festivalen i den värmländska skogen.

Här kan du gå på glödande kol, köra yoga och prova

frigörande dans.

Öppna dina sinnen och åk på festival för själen i sommar.

Jag ligger naken på morgonfuktig mossa i skogen. Jag tänker inte alls. No Mind.

Bland dryga tjugo personer kände jag mig för några timmar sedan väldigt blottad där vi stod nakna utanför svetthyddan för att inträda i en shamansk

ritual. Sinnet var som ett getingbo av tankar. Vi sitter snart tätt, tätt i den

mörka hyddan där stenarna i mitten radierar hetta. Pauli Mårsén leder oss på en inre resa i de olika väderstrecken. Det droppar långsamt längst min ryggrad. Motståndet svettas bort. När jag kryper ut ur hyddan på alla fyra känner jag mig nyfödd med något hekto lättare själ.

Populär dokumentär

No Mind-festivalen har blivit dokumentärfilm och var publikfavorit på Göteborgs filmfestival i år. Bland annat funderar artisten Regina Lund över livet i filmen.

Här erbjuds 250 olika events under en vecka. Dagarna börjar med yoga, qi gong eller någon annat svårstavat, fortsätter med workshops som övertonssång, frigörande dans, indiansk visdom eller kanske en konsert med Di Leva. Jag tar om av det gottaste och provsmakar lite av det som verkar lockande. Det som har en mindre till-

talande upplägg skippar jag – det är inte min grej. Eller är det av rädsla?

Pilbågsspets mot strupen

Första gången jag gick på glödande kol var jag uppfylld av workshopen

som inledde glödvandringen. Att manifestera vad jag vill i livet. Att övervinna rädslor. På en scen skulle jag uttala min önskan högt inför alla andra och sedan bryta av en pil – genom att pilbågspetsen placerades mot mitt struphuvud.

– Katchack!

Firewalkgurun Peggy Dylan peppar oss inför glödvandringen där vi står samlade i ring kring de glödande kolbäddarna. Mörkret omringar oss. Trummornas bas vibrerar genom kroppen. Jag går en gång. Igen – långsammare.

Nästa gång dansar jag fram.

Villighet att mötas

För Rosario Rojas var det ett av hennes bästa festivalminnen att se sina barn, nio och elva år, gå över glödande kol. Hon tycker annars att det är villigheten att mötas som är det som gjort starkast intryck på henne.

– Det är spännande att få jobba med

sig själv och få upplevelser utöver det vardagliga. Det finns så stor harmoni och kärlek.

Jag föll i en stor famn, berättar förstagångsbesökaren Rebecca Farhang.

Så kände inte jag. Dag två kände jag mig ensammast i världen. Men det gick snabbt över med ”familjen” på festivalen –”sharing”-gruppen där man delar med sig av vad som händer i det inre – eller lyssnar på de andra med fullständig närvaro.

Någonstans slappnar jag av i nuet och upptäcker att många av de

häftigaste mötena sker när man sitter på den stora kafétrappan med en

kaffe och umgås.

Ingen plan, ingen story, ingen guru.

Bara vara.