Bangkok - hett, hetsigt, härligt

Reseskribenten Mikael Persson förfäras och förförs av Thailands kontrastrika huvudstad

B angkok är som kaffe, varken inställsamt eller särskilt lockande för den oinvigde. En tillvänjningsperiod är nödvändig. Myllret, avgaserna och framför allt hettan måste till en början besegras.

Minns den nästan chockartade upplevelsen från mitt första besök. Värmen utanför den luftkonditionerade flygplatsen mötte som ett slag i ansiktet. I och för sig måttliga 33 grader, men med luftfuktighet av en helt annan kaliber än i Europa. Böjde mig ner, knöt skorna och blev genomsvett. Promenerade till bussen och kände mig ofräsch som efter en joggingrunda.

Bangkok är nästan alltid invirat i en stickande, fuktig hetta. Varmaste huvudstaden i världens sägs det. Dessutom en jätte med 10, kanske 15, miljoner invånare. Får lätt känslan av att ha hamnat i ett asiatiskt Los Angeles. Expressvägar löper ovanför gatuplan och hustak. Trafiken rasar som ett epilepsianfall.

Larmet tystnar aldrig. Till och med gränder så smala att två gående knappt kan mötas där på bredden, fylls av knattret från motorcyklar och tuktukar, trehjuliga mopedtaxis.

Ändå är Bangkok en favoritstad. Orienten tycks krocka med Uncle Sam. Tidsepoker glider in i varandra. Fult varvas med vackert, vänligt med vulgärt. Staden

river ständigt av nya smaker. Precis som med den första kaffekoppens bitterhet har jag vant mig vid dess egenheter. Förresten, inte bara vant mig, utan kommit i ett slags beroendeförhållande. Efter första dygnet brukar Bangkok alltid kännas medgörligare. Ge staden en chans, ta en mjukstart och allt blir genast drägligare.

Genvägar finns. Chinatown vid floden är en kvarglömd bit av det gamla Bangkok. Åker taxi dit längs Charoen Krung Road. En elefant med breda, gula reflexer vandrar mot rusningstrafiken. Strax efter är det tvärstopp. Chauffören ger upp inför de allt smalare gränderna. Lämnar bilen och promenerar till hotellet.

Sitter sedan några timmar på takserveringen till River View Guesthouse, smuttar på en kopp kaffe och sorterar i lugn och ro in staden i begripliga bitar. I fonden Chao Phraya, den bruna floden med pråmar och trögt flytande vattenväxter. Bortom flodkröken skyskraporna som får Bangkok att se ut som ett tropiskt Gotham City. Nedanför hotellet, de gamla, slitna kineskvarteren försänkta i ett lojt lugn; klappret från flipp-floppsandaler i stället för rusande motorer, hammarslag från öppna verkstäder, liv som levs på gatan, rislyktor och blinkande Buddabilder.

Tar en öppen flodtaxi därifrån. Båtarna är lika mycket njutningsmedel som transportsätt. Mjuka vindpustar fångar farkosten. En grupp fnittriga munknoviser sitter i fören. Färden går mot hus på styltor, mot bostäder bland kokospalmer och bananplantor. Plötsligt blir Bangkok till en ångande bondby, väsensskild från den stad som klär Siam Square och Sukhumvit i betong och gigantiska shoppingcenter.

Till och med mot eftermiddagshettan finns botemedel. Taxibilarna har luftkonditionering. Detsamma gäller skytrain, tunnelbana och de stora varuhusen. Låt svalkan ladda om upptäckarbatterierna på nytt.

Kvällarna är perfekta och nätterna milda som frukt. Sitter ofta utomhus på Sukhumvit Soi 38 eller någon annan anspråkslös gatuservering. Rader av mobila kök hukar i mörkret nedanför Thong Los pendeltågsstation. Folk från kvarteret äter här. Det är gott och otroligt billigt. Lemon grass varvas med sötbasilika. Satay serveras med stark jordnötssås, skivad mango kommer med "sticky rice".

Trafiken brusar på avstånd. Bangkok är ungefär så här, ett märkligt pendlande mellan meditativ dvala och uppskruvad koffeinchock.

Mikael Persson, 43, är reporter på resemagasinet Vagabond och tillsammans med Tobias Larsson författare till guideböckerna "Thailand" och "Thailands öar och stränder".