Sörj en – sardin

Uppdaterad 2019-03-25 | Publicerad 2010-02-22

Spaniens galnaste gatufest finns på kanarieön Teneriffa

På en vagn ligger en gigantisk glittrande sardin i papier-maché, ledsagad av falska myndighetspersoner, på väg till havet.

Efteråt följer hundratals svartklädda änkor, som inför den falske prästen, och alla andra som kantar kortegevägen, bekänner förbjudna synder.

Med gråt och falska tårar beklagar änkorna sardinens död.

Den 17 februari varje år firas sardinens begravning i Spanien, med processioner genom byar och städer.

I Puerto de la Cruz på kanarieön Teneriffa är det ett väsen med skrik och rop, nej rättare sagt vrål och hysteriska ut- och sammanbrott, och det är helt oemotståndligt; ja man skrattar i timmar.

– Det här är ju rena skratterapin, säger Susanne Öhlén, psykolog från Stockholm och en av de få turister som hittat till karnevalen.

Det finns olika teorier om hur denna kollektiva extas uppstått. Fastans köttförbud brukade inledas med att man begravde revben från en gris, som kallades sardinen. Det finns också en gammal historia från Madrid där det högre borgerskapet ville arrangera en bankett till påskveckan; en beställning på ett ton sardiner skickades till fiskare på sydkusten.

Rutten fisk vräktes ut

Men påsken kom sent det året; det var varmt och när fiskpartiet äntligen nådde Madrid hade sardinerna ruttnat. Lasten vräktes av på en gata och låg där och förpestade luften innan borgerskapet till slut skickade iväg den utanför stan. Madrids sämre lottade befolkning dansade och hurrade på gatorna och sjöng nidvisor om de dumma borgarna.

Därefter blev sardinens begravning ett absolut villkor för karnevalsfestligheterna i Madrid och seden spreds till övriga delar av Spanien.

Fräckt och vulgärt

Sardinens begravning innehåller alla karnevalens ingredienser. Den är vanvördig, fräck, vulgär, ger utrymme för tvetydigheter och omkastade roller, ifrågasätter makt, religion och moral. Allt uttryckt med en stor portion humor. Nej, man kan inte vara säker på vem som är vad. Många av de svartklädda, uppfiffade och storbröstade änkorna som gråtande följer den silvriga sardinen, har ovanligt håriga ben och muskulösa armar, ibland en förtjusande liten ”dotter” i handen.

– Under många år förbjöds karnevalen men i Puerto de la Cruz trotsade man Francos folksamlingsförbud, bedyrar en sardinbehängd man på en bar. Karnevalerna på Teneriffa är världens största efter Rio. Nu deltar mer än en miljon.

Män utklädda till kvinnor

I Puerto de la Cruz avslutas karnevalen på lördag med stor kortege; Plaza del Charco har varit karnevalsområde med liveband på torget hela veckan. Och folk kommer utklädda, parvis eller i gäng, några varje kväll i nya skrudar.

Påtagligt många män är utklädda till kvinnor, men det har mycket lite med Pride och gayparader att göra; under karnevalen tillåts man byta identitet och här blir den världen en riktig skrattspegel.

Man kunde tro att firandet på Plaza de Charco skulle avmattas något, men det är tvärtom. Det eskalerar. Efter flera timmars dans med varulvar, präster, clowner, ståtliga pinuppor och många andra figurer, måste vi tyvärr lämna Plaza del Charco klockan 03.30 på lördagnatten för att ta planet hem.

Det småregnar, men salsan dundrar fortfarande och hela torget är fyllt med festande människor. Och alla är utklädda.

Ladda ner resguide till Teneriffa

Marie Nilsson/text och foto