Pojkar får inte skyddat boende

Samhälle. Pojkar i tonåren får många gånger inte följa med sin mamma och sina syskon till skyddat boende. Boendenas åldersgränser sätter stopp. I värsta fall får de bo kvar hos förövaren - något som kan innebära stora risker.

– Dels kan det ju vara så att även pojken behöver skydd mot förövaren, då är risken att han blir utsatt för våld. Men pojkens situation kan också utnyttjas av förövaren, ofta är det ju pappan, för att försöka komma åt kvinnan som flytt och kanske bor på hemlig adress. Det blir en källa till osäkerhet för samtliga utsatta, säger Dick Lindgren, utredare på Socialstyrelsen.

Det senaste året togs 6 500 personer emot på skyddande boenden i Sverige, enligt Socialstyrelsen. Cirka hälften var medföljande barn.

Hälften har åldersgräns

Men för pojkar i tonåren kan det alltså bli stopp. Nästan vartannat boende har en åldersgräns för pojkar, från 12 till 18 år. Följden blir många gånger att pojken får bo kvar hos förövaren.

Bakgrunden till åldergränserna varierar, enligt Socialstyrelsen.

– Det finns en del underliggande teorier om att pojkar tar med sig beteendet från förövaren och uppträder i enlighet med det på det skyddade boendet, vilket innebär risker för mamman eller andra som bor där. En del av de här pojkarna är också mogna och ser lite vuxna ut och i en sådan här miljö, där vanligtvis kvinnor flytt från manliga förövare, kan det upplevas som hotfullt och icke önskvärt, säger Dick Lindberg.

Socialstyrelsen är kritisk till att pojkar inte ges samma skydd och stöd som flickor och vill nu att resultaten i rapporten väcker en diskussion på boendena.

– Det finns olika sätt att hantera det på. Bland de boenden som tar emot pojkar ser vi till exempel lösningar som att man låter pojken bo med sin familj i ett annex utanför det kollektiva boendet, säger Dick Lindberg.

Samhällets ansvar

Unizon, som samlar fler än 80 kvinnojourer varav majoriteten erbjuder skyddat boende, delar Socialstyrelsens kritik.

– Pojkar ska inte behöva bo kvar med en våldsam pappa. Det är det som vi som riksförbund arbetar för att våra jourer ska verka för, säger Olga Persson, generalsekreterare på Unizon.

Jourerna är dock självstyrande och Unizon uppmanar inte aktivt andra än sina egna medlemsjourer att släppa åldergränserna. Olga Persson pekar istället på samhällets ansvar.

– 70 procent av de skyddade boendena drivs av ideella föreningar, och de bär inget ansvar för att tonårspojkar ska få stöd och skydd mot våld. Det gör socialtjänsten och politikerna, säger hon.

TT