Thorén: Kvinnornas öde hänger på männen
GÖTEBORG. Målet är 10 000 nya kvinnliga ledare inom fotbollen.
Lycka till, Svenska fotbollförbundet.
Projektets öde vilar i händerna på tusentals manliga ledare och pappor.
Caroline Seger i måndags, Nilla Fisher i tisdags, Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani på självaste nationaldagen.
Under veckan i Göteborg har stjärnorna stått som rakryggade furor framför oss och talat om vikten av att hålla kampen mot ojämlika förhållanden inom fotbollen levande. Det har varit mindre fokus på VM-kvalmotståndet Kroatien, mer på Fifas fördelningsprinciper.
Vi ska vara stolta över fotbollens starka kvinnliga förebilder som inte bara ramar in det svenska landslaget utan också leder utvecklingen framåt.
På torsdag kommer de att fylla läktarna på Gamla Ullevi av fans i alla åldrar. Kanske det bland all publik kommer att finnas de som lockas av satsningen från Svenska fotbollförbundet.
Den nya målsättningen är att rekrytera 10 000 kvinnliga ledare de kommande fem åren.
Det är ett krafttag för att förbättra och förändra.
Men för att projektet ska bli mer än en vacker vision som ser bra ut i verksamhetsberättelsen krävs det ett ändrat synsätt av männen inom fotbollen. Från ledare, tränare, pappor, mor- och farfäder och brorsor. För att kvinnor ska vilja, våga men kanske framför allt orka engagera sig måste vardagen kring våra fotbollsplaner bli inbjudande och avslappnad.
På många sätt är fotbollen, vår fotboll, fortfarande en manlig domän.
Inte männens egendom
Det finns fantastiskt många kompetenta, generösa, tillåtande och jämställda män. Men det finns för många som tror att fotbollen är deras egendom, att pojklagen mår bäst av en fast hand. Det krävs dessutom uthållighet att orka när föräldrar skriker ut sina synpunkter, när känslor svallar och ambitioner drar åt olika håll. Detta gäller oavsett hur stort ditt fotbollsmässiga kunnande är.
Det behövs också lite mod att som kvinna kliva in på Svenska fotbollförbundets tränarutbildningar. Det är varken självklart eller alltid bekvämt .
När jag gick min första ungdomstränarkurs för över tio år sedan, i den förra utbildningsstegen, blev dagen mer ett världsmästerskap i att visa sin talang "hur många gör du på foten" och erfarenhet från division III-spel för kursens manliga deltagare än att djupdyka i metodik och pedagogik.
Det finns så mycket mer än det rent taktiska, tekniska när vi leder våra ungdomar.
Frågorna, tårarna, de ömmande tårna behöver också tid och omsorg. Lyckan över att genomföra en bra fotbollsaktion kan få en liten spelare att växa, men det ena får inte utesluta allt det andra.
Fotbollens nya tränarutbildning är modern med ett anpassat synsätt på hur man bäst lär barnen spela, leka, lära fotboll.
10 000 kvinnliga ledare rekryteras
Distrikten har en frihet att ta in övningsgrupper som man instruerar och således själv slipper agera spelare. Det kan vara nog så krävande att göra sin röst hörd under diskussionerna i teorisalen.
I vissa distrikt finns nu planer på anpassade utbildningar för kvinnor. Väl så, samtidigt måste kvinnorna och männen gå hand i hand för att svensk fotboll ska må väl.
Alla de 10 000 kvinnliga ledare som ska rekryteras kommer inte att ta vägen via tränarutbildningen. Det finns andra möjligheter i föreningarna.
Men att få fler kvinnliga tränare är ett högt prioriterat område, enligt Urban Hammar, gruppledare tränarutbildning på Svenska fotbollförbundet. Projektet är också ett sätt att säkerställa att det finns vuxna ledare i alla omklädningsrum. Även flickornas.
Området har hög prioritet runt om i Europa och Uefa riktar sig också mot gräsrotsnivå.
Sju före detta kvinnliga svenska spelare genomför just nu en hög tränarutbildning på Uefanivå, men grunden kommer underifrån.
I svensk fotboll ska den byggas av 10 000 nya kvinnliga ledare.
Och förhoppningsvis en massa sunt förnuft från männen.