Wennerholm : Jag ser glöden i Tornéus ögon

Mats Wennerholm

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-08-12

Får Holm-vibbar – hans längtan kan räcka till guld

RIO DE JANEIRO. OS-friidrotten rivstartar verkligen för svenskarna.

De tre största medaljhoppen kvalar ­redan första dagen.

Daniel Ståhl i diskus, Meraf Bahta på 1 500 meter – och Michel Tornéus i längdhopp.

Och jag får Stefan Holm-vibbar av ­Michel Tornéus här i Rio.

Med rätt resa kan han stå med ett ­OS-guld runt halsen natten mot söndag.

Alla minns dramatiken kring Stefan Holms OS-guld i Aten 2004.

Han var borträknad efter två rivningar på 2,34, tog i tredje och fixade sedan guldet genom att klara 2,36 i första hoppet.

Den sanslösa vändningen gjorde att han ­lurade både Christian Olsson och Carolina Klüft på Bragdguldet.

Holm som var besatt av OS inför Aten 2004. Han kom dit från träningslägret på Cypern och såg ut som ett benrangel på överkroppen och med två stålfjädrar till ben stickande ut ur tävlingsbyxorna.

Laddad till tänderna.

Nu ser jag samma glöd i ögonen på ­Michel Tornéus här i Rio.

Samma brinnande längtan efter en ­OS-medalj.

Har rutinen, fysiken och hårdheten

Han tävlar dessutom i en gren med ­samma inbyggda dramaturgi. Du kan bara borträknad ena sekunden för att en perfekt plankträff senare ha förändrat allt.

Dessutom är han 30 år och har ­aldrig varit bättre. Han har skaffat sig rutinen, fysiken och den mentala hårdheten som krävs i ett OS.

Stefan Holm var 28 när han tog det där OS-guldet i Aten som blev höjdpunkten på hans höjdkarriär.

Ja, det finns många lik­heter.

Och jag hoppas inte de slutar här.

Nej, jag ser Michel ­Tornéus som det största svenska medaljhoppet bland de svenska friidrottarna här i Rio. Han ligger överlägset högst på rankingen i sin gren och var bäst placerad vid OS i ­London senast, då han missade bronset med en centimeter.

Dessutom har han utvecklats till en ­riktig mästerskapshoppare med en förmåga att alltid vara bäst när det gäller.

Få jag unnar en medalj lika mycket

Han har tagit medalj i fyra av sina sju ­senaste mästerskap, senast ett EM-silver

i Amsterdam bakom britten Greg Rutherford, som är regerande mästare i både OS, VM och EM just nu.

Det är inte mycket som skiljer mellan de två just nu.

Och det är få jag ­skulle unna en medalj mer än Michel Tornéus.

Sedan vet man aldrig med kval. Vid VM i ­Peking i fjol fick Tornéus tre underkända hopp och tog sig inte ens till final. Jag hoppas det var undantaget som bekräftar regeln.

Men det känns lite trist att de två största svenska medaljhoppen har tävlat färdigt redan i morgon.

Friidrottens andra dag.

Diskusfinalen avgörs på förmiddagen och längdfinalen på kvällen.

Jag räknar med att både Daniel Ståhl och Michel Tornéus finns med där.

Sedan är det nästan tomt i skafferiet, även om Meraf Bahta har en liten medaljchans på 1 500 meter.

Men vi har ju alltid Susanna Kallur att se fram emot.

Det känns ändå som OS brakar loss med full kraft när friidrotten börjar.

Inte bara för svensk del.

Usain Bolt är hela OS huvudnummer nu när han gör sin sista show. Det ska bli mäktigt att se hans jakt på en historisk trippel-trippel.

Samtidigt känns det som han bär friidrotten helt ensam just nu. Vem ska ta över när han slutar?

Vem ska vi rikta strål­kastarna mot? Vem har ens något av den lyskraften?

Just nu hittar jag ingen.