”Jag var ensam, jag hade ingen”

Petra Thorén

Nina Grawender om den tuffa vägen mot OS

Det var först när Nina Grawender som tonåring satte sina fötter på ­sanden i beachvolleyhallen som hon kände att hon hamnat rätt.

Nu är hon på väg mot OS i en omfattande satsning, men ­resan fram till i dag har ­varit svår.

Landslagsspelaren blev mobbad under hela sin skoltid.

– Jag var ensam, jag ­hade ingen, berättar hon i podcasten Women Only.

Sverige har aldrig haft ett damlag i beachvolley i OS. Nina Grawender och ­partnern Karin Lundqvist tänker bli det första.

En del av lagets styrka syns direkt. Jag får snegla uppåt för att möta Nina ­Grawenders pigga blick.

– Det kommer att bli ­väldigt svårt att slå oss, vi har en stor räckvidd, säger Nina som är 1, 92 meter.

Duon måste klättra på världsrankingen från ­platsen kring 30 till 12:e plats eller vara framgångsrika i OS-kvalet för att klara gränsen.

”Små bikinis va?”

Nina Grawender är övertygad om att det går och ­pratar om höga mål­sättningar.

– Om vi väl är där ska vi slåss för en medalj, säger hon.

Vi ses för podcasten ­Women Only och samtalet handlar om allt från känslan att spela i en slags ­kvicksand, den mentala förmågan att ta sig tillbaka efter två ­diskbråck och uppståndelsen kring sporten som ofta har handlat om små bikinis ­snarare än taktiska ­blockeringar vid nät.

– Det är fortfarande så om jag träffar personer och ­berättar att jag är beach­volley-spelare så kommer första frågan att vara: ni har jättesmå bikinis, va?

Hon kom själv sent i ­kontakt med sporten. Nina var 16 år när hon testade på en idrottsdag med skolan. Och det var när hon satte fötterna i sanden i hallen i Göteborg som hon ­landade mjukt. Vägen dit hade varit hård.

Kände sig hemma

Nina Grawender blev mobbad under alla skolår och berättar ärligt och ­öppet om den tunga tiden i podcasten.

– Folk har snackat och sagt saker till mig. Allt från ”långstånk” till giraff. Jag var lång och smal och hade glasögon. Alla känne­tecknen för att bli mobbad. Barn är så elaka. Jag bytte skola från Kungsbacka till skola i Göteborg på grund av mobbingen, jag klarade inte av det. Det var tufft och det fortsatte, säger Nina och berättar om generande och utsatta situationer som fortfarande sitter som ­taggar i hjärtat.

Men i beachvolleyhallen kände hon sig hemma. Där var hon plötsligt ett ungt superlöfte och en omtyckt tjej.

Sporten blev hennes räddning. Hon har drivits av en inre kraft och längtan ­efter revansch. Men har ­under den utmanande OS-satsningen sonats med sin ilska.

– Det är som en sten har försvunnit. Jag har blivit starkare, säger hon.