Där har det aldrig sett så spännande ut

Johan Flinck

Flinck: Det är Kim Andersson-vibbar på honom

LUND. Ett anonymt landslag.

Men med potential.

Har det någonsin sett så spännande ut på vänsternio – die Königsposition, som tysken säger.

Jag gick en sväng på stan i Lund i tisdags tillsammans med fotograf Krister Hansson och frågade ”mannen på gatan” hur många han (eller hon för den delen) kände igen, och helst kunde namnge, i vårt nya, svenska handbollslandslag.

Man kan lugnt konstatera att Kristján Andréssons gäng inte innehåller många spelare som är ”hushållsnamn” hos det svenska folket, eller knappt ens hos den allmänt sportintresserade medborgaren.

Men det förvånar egentligen inte.

Det räcker inte att vara förstemålvakt hos de regerande mästarna i världens bästa liga (som Mikael Appelgren) eller en av världens absolut största talanger och nyss värvad till 2000-talets främsta klubb i världen (som Lukas Nilsson) för att vara ett välbekant ansikte ute i stugorna.

Inte i handboll.

Utmaning för vd Lövgren

Nej, det är bara i landslagströjan som handbollsspelare kan bli folkkära och då krävs det i regel medaljer.

Det är Bengan Boys ett tydligt exempel på. På 1990-talet utgjorde de definitivt ett av våra populäraste landslag men få hade egentligen koll på var legendarerna spelade till vardags.

Min lilla undersökning i Lund häromdagen är också ett exempel på detta. De tre som är de klart mest igenkända är de tre i truppen som var med och tog OS-silver i London – Jonas Källman, Niclas Ekberg och Johan Jakobsson.

Så det här laget och inte minst marknadsförarna i Svenska Handbollslandslaget AB, med Stefan Lövgren i spetsen, har lite att jobba på innan folket i tv-sofforna kan nicka igenkännande åt spelare som Appelgren, Jeppsson och Nielsen.

Men det finns potential.

Haft få bombkastare

Jag har ju skrivit ner det här laget ett par gånger i höst och menat att vi ska skruva ner förväntningarna då den omedelbara framtiden inte ser särskilt ljus ut. Jag har till och med dristat mig till att vi ska vara glada om Sverige tar sig till VM 2019 (EM ska man alltid ta sig till med det kvalformat som gäller i dag).

Men på sikt, säg fram mot hemma-EM 2020 och OS 2020, finns det som sagt potential.

Inte minst på vänsternio: Viktor Östlund, 24, Lukas Nilsson, 19, Simon Jeppsson, 21 och, där bakom, Philip Stenmalm, 24.

Precis som i damlandslaget är det här konkurrensen är som störst, på självaste Königsposition, som de säger på handbollens världsspråk tyska.

Man hade ju gärna kunnat räkna in Kim Ekdahl Du Rietz, 27, här också men jag skulle ändå vilja påstå att det aldrig sett så spännande ut på vänsternio i det svenska landslaget.

Vi har haft få bombkastare på vänsternio genom åren. Under Bengan Boys var Ola Lindgren och Robert Hedin vänsternior under första halvan av 1990-talet, sedan var det Stefan Lövgren och Hedin under något år innan den sistnämnde ersattes av Martin Boquist. Sedan först Lövgren tackat för sig och därefter Boquist var Ekdahl Du Rietz och Jonas Larholm en framgångsrik duo när landslaget var på topp under Ola Lindgren/Staffan Olsson, det vill säga i VM 2011 och OS 2012.

Boquist en läromästare

Nu är inte Östlund, Nilsson och Jeppsson några färdiga världsspelare, inte alls, men efter den historiska genomgång ovan av landslagets besättning på vänsternio de senaste 25 åren förstår ni själva att skyttekraften aldrig varit större och så bred.

Framför allt hos Nilsson och Jeppsson finns det en världsklasspotential i råmaterialet medan Östlund är en bättre tvåvägsspelare än så länge.

Och allt handlar inte om skytte hos den här trion. De hittar också medspelarna och hos Jeppsson finns det faktiskt lite Kim Andersson-vibbar i kombinationen storlek/upphopp/skott/spelblick/inspel.

Men de behöver bli bättre bakåt, framför allt Nilsson och Jeppsson, för att kunna ta över efter Jonas Källman på vänstertvå om ett par år.

Vi kan också notera att alla de här fyra vänsterniorna har ingått i landslagets talangprojekt. Så det där är inga bortkastade slantar.

Den nye assisterande förbundskaptenen Martin Boquist har tagit över ansvaret för talangprojektet från Staffan Olsson och ”Boken” kommer att ändra en hel del på upplägget, berättade han när jag stötte på honom i Lund. Det ska bli mer fokus på handboll än på fysik. Boquist vill utveckla sånt som spelförståelsen hos våra största talanger i landet.

Boquist är för övrigt ingen dålig läromästare för vår spännande vänsternio-kader i landslaget.

Det må vara ett nytt och profillöst landslag. Men Montenegro ska man besegra i kväll, liksom Slovakien borta på lördag.