”Det här överträffar allt jag drömt om”

Malin Wahlberg

Richardsson tillbaka efter olyckan – och i storform

Han började dagen med att försova sig.

Men till andra sträckan hade Daniel Richardsson vaknat – sedan bäddade han för Johan Olsson med sitt taktikdrag.

– Jag var aldrig nervös, säger 30-åringen.

Men det är inte sant.

När väckarklockan ringde hörde han den inte. När Lars Nelson tappade skidan såg han det inte. Men när Sverige tog guld kände Daniel Richardsson det.

31-åringen har haft allt annat än en lätt säsong. I somras var han med om en bilolycka där hans nära vän omkom och han själv skadade sig.

Vägen tillbaka blev lång, men i fredags var Richardsson framme. En OS-medalj var den stora drömmen. Nu har han två.

– Man drömmer och hoppas alltid, det är det som driver en framåt. Men det här har överträffat det jag drömt om. Det är oerhört svårt att ta en medalj och jag har två redan, det är bra.

31-åringen gick ut på den andra sträckan i ledning. Men när han skulle växla över till Johan Olsson valde han att låta Finland gå före.

– Jag kände att jag hade kraft och det sprack upp bra. Jag hade kontroll hela tiden, men samtidigt ville jag inte hänga av finnen för han var stark och jag tänkte att det kunde vara bra för Johan att ha någon att åka med.

Taktikdraget blev lyckat. Olsson växlade över till Marcus Hellner som fick en ledning på 14 sekunder.

Sedan var guldet aldrig hotat. Richardsson säger att han aldrig var nervös.

Men det är inte helt sant.

– Rikard (Grip) sa på sista sträckan att Anders (Södergren) skulle lämna över flaggan och då blev jag lite nervös för man vet ju aldrig vad som händer. Men det var ju väldigt fint och bra.

Det var inte bara bra. Det var guld.

Richardsson om sin andrasträcka

”Lars gav mig ett fantastiskt utgångsläge. Min plan var att ta fart från början, inte jättehårt, men så att jag hade kontroll bakåt. Jag tänkte att om grabbarna där bakom skulle ta in så skulle de få slita. Inför andra varvet kände jag att jag kör på sista varvet för jag hade kraft och då sprack det upp rätt bra. Jag kände att jag hade bra kontroll hela tiden. Jag hade kunnat sprinta mer på slutet och få några sekunder, men jag ville låta Johan få en bra rygg.”