Så ska hockey upplevas
CHICAGO. Hockey vet man inget om förrän man fått erfara hur det känns när djupfrysta tår tinar.
Så det är bra att de bortklemade NHL-stjärnorna får prova att spela utomhus i permafrostens Chicago i dag.
Nu är väl risken liten att Henrik Zetterberg och hans kollegor behöver utstå något överdrivet lidande – även om det fortsätter vara lika chockerande kallt på klassiska Wrigley Field som under nyårsaftonens träning.
Både Red Wings och Blackhawks materialare har ägnat månader åt förberedelser inför det här jippot och kommer, medelst utrustning värdig årslånga expeditioner i Antarktis, se till att spelarna är torra, varma och glada från uppvärmning till slutsignal.
Hänvisad till uterinken
Men som princip är det ändå lite fint att spelare vana vid osannolik lyx får smaka på moder natur.
Så ska hockey, egentligen, upplevas.
Det må vara svårt att föreställa sig i dag, men jag spelade själv hockey på bronsåldern och då var vi, Kvarnsveden GoIF:s pojkar C2, nästan alltid hänvisade till uterinkar.
Förbluffande smärta
Och det spelade ingen roll om det var fjorton minus i den mörka dala-kvällen, om det snöade eller blåste – vi fick sitta på en smal träbänk i båset och frysa, utan hjälp från några materialare (särskilt besvärligt för oss som fick begränsat med speltid; den elvaåriga versionen av yours truly var både för dålig och för våldsam för att kunna ha på isen några längre stunder ...).
Sedan dess anser jag att hockeyns själ bor i den rent förbluffande smärta som uppstår när djupfrysta tår tinar efter ett par timmar under bar vinterhimmel.
Och den smärtan får, i alla fall i teorin, sin upprättelse här i Chicago i dag.