Tillbaka i eliten – mot alla odds

Uppdaterad 2016-07-08 | Publicerad 2016-07-06

”Sjukt att det kan gå så här bra – jag rider ju inte ens varje dag”

FALSTERBO. Topptalangen Amanda Kjellberg vann JSM, fick nog och lämnade hästarna helt.

Nu är hon tillbaka. Med en galen jätteskräll.

I morgon gör outsidern sin första internationella start som senior.

– Sjukt att det kan gå så här bra, jag rider ju inte ens varje dag, säger 26-åringen.

Det är dagen efter Amanda Kjellbergs övertygande seger i finalen av prestigeserien 7-stars, där hon red hem 100 000 kronor och en plats i publikens hjärta.

Själv var hon helt omtumlad. Hon som inte räknat med final och bokat en resa till Spanien just denna vecka.

Nu står vi i tävlingsstallet och Faluntjejen har fortfarande svårt att tro att hon inte bara drömmer.

Över en boxdörr sticker segrarhästen Carinthina Z ut sitt huvud. Hennes ryttare får något glansigt i ögonen och säger:

– Jag har inte ord för hur mycket denna häst kämpar för mig. Hon vill alltid vara nolla. Det är så mycket kärlek.

Carinthinas ägare och skötare, Katarina Zeinoff, är hur stolt som helst, även över Amanda Kjellberg.

– Detta är mer än ett perfect match. Tidigare var Carinthina en feg häst, men Amanda har fått henne helt säker och trygg, säger Zeinoff.

”Skönt att inte vara upplåst”

Resan fram till denna stund har varit krokig. Amanda Kjellberg var ridskoleungen som började tävla ponny och visade sig vara en riktig vinnarskalle med medfödd känsla för hästar. Hon tog SM-guld på ponny och 2006 även guld i junior-SM och gick till JEM-final.

Hon sågs som en supertalang och spåddes en lysande karriär.

– Där någonstans tappade jag bort glädjen. Efter gymnasiet drog jag till Australien, för att plugga engelska och kolla vem jag var, berättar hon.

– Det var det bästa jag gjort. Jag lärde mig mycket om mig själv, det var så skönt att inte vara upplåst hela tiden.

Tillbaka i Falun igen började hon jobba heltid i ett ventilationsföretag och red under ett par  år bara någon gång i månaden hemma hos en av systrarna, samma syster som sedan köpte hästen Ella.

– Mina tidigare tävlingshästar köpte vi färdigutbildade, men Ella var en utmaning. Det var min syster och Ella som fick mig tillbaka i sporten igen, berättar Amanda Kjellberg. 

För tre år sedan provred hon Carinthina, som var till salu, åt en gammal tränare. Magi uppstod och ägarna behöll stoet så att Amanda kunde fortsätta rida henne.

– Nu förstår jag inte hur jag kunde vara utan detta. Energikicken man får när man går i mål.  Och så dessa fantastiska djur hästarna, säger hon.

”Glädjen är tillbaka”

Amanda Kjellbergs upplägg är annorlunda, minst sagt. Hon jobbar heltid med bokföring och rider tre hästar hos sin syster tre, fyra dagar i veckan. Stjärnan Carinthina står kvar hemma hos sina ägare.

– Henne tränar jag bara ett par dagar i veckan. Resten av veckan går hon ute i terrängen och blir frisk och stark. Det här passar mig. Glädjen är tillbaka. Om jag red tio hästar om dagen skulle jag tappa motivationen.

– Fast egentligen borde det inte gå, inte så här bra. Det känns overkligt.

Idag möter hon ett gäng världsryttare som inte gör annat än rider.