Leifby: Borde även kastat ut Gath
ÄNGELHOLM. Nu har jag äntligen sett mitt första Skånederby mellan Rögle och Malmö på plats i Ängelholm.
Intryck?
Jag vill aldrig se någonting annat än ett Skånederby mellan Rögle och Malmö på plats i Ängelholm.
Som smålänning har jag växt upp med hockeynästen runt varenda knut och jag vet inte hur många gånger jag har sett Rögle och Malmö spela ishockey.
I Tingsryd och i Osby, eller mot Troja och Mörrum.
Däremot har jag aldrig fått se lagen braka samman i ett tvättäkta rivalmöte så därför var det med Darren Treloar-stunsiga ben som jag på lördagseftermiddagen pinnade bort till Lindab Arena för att för första gången uppleva det från läktarplats.
Slaget om Skåne.
Derby della Rabbemos.
Galen inledning
En lapp på luckan-arena (5051) välkomnade Malmö med en visselorkan och ett buande bröl som förmodligen innebär att de måste inspektera takstolarna efter helgen, och trycket blev inte sämre av Rögles vansinnesinledning.
Hemmalaget gjorde 1-0 och 2-0 på två minuter och 45 sekunder, publiken klappade i takt till ”Kvinnaböske” och så här glatt har det väl inte ha varit på en Rögle-match sedan klubben blev svenska mästare i bandy 1948.
Serieledande Malmö, som inlett säsongen med fyra raka segrar, höll på att förlora hela Skåne på några minuter men där och då var det ju ingen som i sin vildaste fantasi kunde tro att matchen skulle utveckla sig till det rallarderby vi fick se.
Det enda som saknades var en tvåa för hakning på Heinz Ehlers.
Efter 20 spelade minuter stod det 3-3 på resultattavlan och det hade hänt mer under en period än vad det vanligtvis gör över åtta grundserieomgångar mitt i serielunken.
Tung utvisning för Rögle
Med dryga minuten kvar av första (vid ställningen 3-2!!) åkte Daniel Sylwander på Nicklas Jadeland i mittzon och efter visst rabalder och en massa videotittande valde domarteamet att skicka hemmasonen bums i säng.
Sylwander fick fem minuter för charging, plus matchstraff, och det är svårt att hitta hållbara argument för att det inte var korrekt.
Det kommande power play-spelet för Malmö kändes evighetslångt för hemmapubliken, förstås.
Fredrik Storm hann göra 3-3 före periodpausen, Robin Alvarez snirklade upp 3-4 i inledningen på andra och Ilari Filppula sköt 3-5 efter bara 2.25.
Det var finländarens fjärde mål på de fem inledande matcherna och Filppulas form är nu så strålande att han måste transporteras till och från matcherna med hjälp av M/S Sigyn.
Sex minuter in i mellanakten satte Kim Rosdahl 3-6 och där och då borde matchen varit punkterad, men ett redan urspårat derby hade liksom ingenting att förlora.
Det åkte bara vidare.
Rögle reducerade och fick sedan chansen i numerärt överläge när domarna (som hade en kämpig eftermiddag) vek sig för det väldiga trycket inne i arenan.
Slog sönder taktiktavla i raseri
Filppula krockade med lågt hängande frukt i form av Jack Connolly, som fick en smäll på snoken och började blöda.
Mikael Gath, assisterande tränaren i Rögle, blev så där Pelle Bäckman-vansinnig ni vet, han kastade sig fram i båset, matade sönder sin taktiktavla mot sargkanten och Lindab Arena stormkokade.
Eftersom domarna hade hittat ett matchstraff på hemmalaget behövde de bara slänga ett getöga på storbildsskärmen för att hitta ett matchstraff till.
De stod helt enkelt inte pall.
De tog det första och nu handlade det om ren överlevnad.
De var tvungna att hitta en väg ut, en väg hem i den mörka oktoberkvällen, så de tog även ett på Filppula.
Fegt, förstås, men det märkligaste var att de lät Mikael Gath vara kvar i båset.
Varför kastade de inte ut honom?
Från arenan?
Och om inte det var befogat, var går egentligen gränsen?
I det numerära överläget som följde skapade Rögle knappt någonting och det överläget var också väldigt talande för alla som sökte ett svar på varför matchen slutade som den gjorde.
Avgjorde i special teams
Malmö behärskade spelet i ”special teams” bäst, de gjorde fem av sina sju mål i power play och bokförde en effektivitet på 83 procent samtidigt som de steriliserade en mängd numerära underläge mycket tack vare ”the comeback kid” (okej, han är 34 år) Erik Forssell som var en gigant i gnetspelet.
Matchen slutade 6-7 till slut.
Tror jag.
Den kunde lika gärna ha slutat 8-11, 10-13 eller 12-12.
Efter en sån här underhållande och underbar-usel hockeymatch finns det förstås hur mycket som helst att gå igenom, syna och fundera kring.
Men jag nöjer mig ändå med att ställa frågan;
När spelas nästa derby!?