Jag tror inte att folk har förstått

Anonyme tennishjälten Thomas Johansson kom hem till vardagen: Jag skriver nästan aldrig autografer i Sverige

Det var en hjältes hemkomst.

Men mottagandet från svenska folket blev lika kyligt som Stockholmskvällen.

- Tennisen är en väldigt stor sport med många utövare. Jag tror inte att folk har förstått hur svårt det är att slå sig fram, säger Thomas Johansson.

När han kliver in i rummet innanför incheckningsdiskarna på Arlanda har det gått ganska exakt 49 timmar sedan Marat Safin placerade en lobb utanför baslinjen och Sverige fick sin första Grand Slam-segrare på tio år. Världens hetaste tennisspelare sätter ner racketbagen, där han gömmer en replik av den pokal han kysste och höjde mot skyarna på Rod Laver Arena i Melbourne. Sekunden senare hade han famnen full av blommor. Välkomstkommittén med förbundsfolk, sponsorer och agenter hurrar och applåderar samtidigt som pressfotografernas kameror smattrar.

På väggen hänger ett porträtt på Carl XVI Gustaf och drottning Silvia, men all uppmärksamhet riktas mot den nye tenniskungen. Thomas Johansson njuter av varje sekund.

Kungen grattade inte

- Så här mycket folk hade jag absolut inte väntat mig, men det här med uppmärksamhet är bara roligt. Efter det här åker jag, Maggo (tränaren Magnus Tideman) och Gisella (flickvännen Kaltennecker) till Sergels torg för att se hur många som väntar, säger 26-åringen och tittar ut över lokalen.

Det där var avsett som ett skämt, men när morgon har övergått till kväll tar Sportbladet med den senaste svenske idrottshjälten till platsen där svenska idrottshjältar brukar hyllas efter hemkomsten.

Promenaden slutar mycket riktigt på Sergels torg. Termometern visar bara en plusgrad. Mottagandet är minst lika kyligt. Thomas Johansson står i ljuset inte långt från entrén till tunnelbanan, där folk kommer gående från alla håll och kanter. Ingen av de förbipasserande säger något. Ingen kastar nyfikna blickar. Ingen noterar att mannen som vann Australian Open och toppar den löpande världsrankingen har tagit plats mitt i deras vardag.

Östgöten har svarat för en bragd, men det betyder inte att kungahuset, Göran Persson och hela svenska folket står i kö för att gratulera.

Thomas Johansson odödlighet sträcker sig inte utanför tenniskretsar.

Vilka hörde egentligen av sig efter segern?

- Jag fick ett telegram från Linköpings kommun. Det var roligt. Dessutom pratade jag med Stefan Edberg när jag satt i omklädningsrummet efter matchen. Annars var det mest familj och kompisar.

Thomas Johansson har blivit kritiserad under hela vägen till sitt livs triumf. Inte tennisspelaren, utan personen.

- De flesta tidningarna i Australien har varit positiva till att det har gått bra för mig, men en tidning skrev ner allt och alla och då blev jag halvsned. Journalisten tyckte att jag var tråkig och han är nog inte ensam, men jag är den jag är. Att åka omkring i Ferrari-bilar, kasta racketen och skrika fula saker är inte min grej.

Kände han till att du härmar Robert Gustafsson lika bra som, tja, Robert Gustafsson?

- Nej, jag måste lära känna människor innan jag släpper dem in på livet. Jag är väldigt blyg. Det tar ett tag innan folk lär känna mig ordentligt.

Safin en bra kompis

Men du hade hyfsat stöd av svenskarna på plats. Hur firade ni?

- Vi gick till ett ställe nära hotellet. Det var ett jäkla hålligång. Sedan gick vi vidare och firade hela natten. Det blev ganska mycket sömn dagen efter.

Följde Safin med och drack öl?

- Nej, han hade nog annat för sig. Du kanske såg boxen för hans gäster... Annars känner jag Safin bättre än många andra spelare på touren. Vi spelade i samma Bundesligalag, Weiden inte långt från München, under två år.

Har svenska folket insett hur stor segern är egentligen?

- Det hoppas jag. Det var ju ändå tio år sedan det hände senast. Jag hamnar ju i ett väldigt trevligt sällskap med Borg, Wilander och Edberg.

Många anser att det här är en sådan där händelse då hyllningar från både kungahuset och statsministern vore på sin plats.

- Jag hade blivit jätteglad om det hade kommit, men det var inget jag räknade med. Det kanske har att göra med att tennisen har hamnat lite i skymundan i media. Andra sporter har tagit över. Jag missunnar ingen att stå i centrum, men tennis är en väldigt, väldigt stor sport och vi är faktiskt fortfarande bra även om vi inte har fyra, fem spelare på topp 10.

Brukar du få skriva autografer när du visar dig ute på gatorna i Sverige?

- Nej, nästan aldrig och det blir nog ingen större skillnad efter det här.

Är det annorlunda utomlands?

- Ja, i Melbourne var det många som sa grattis, tog kort och bad om autografen. Då blev jag glad. På flyget hem kom dessutom flygvärdinnorna och kaptenen fram och gratulerade. Australiensare är väldigt framåt men ändå ödmjuka.

Apropå Sergels torg. De 140 000 som såg nattmatchen på SVT kanske tog igen den förlorade nattsömnen när du var där?

- Ha, ha, ha...

Thomas Johansson skrattar. Han har jetlag efter en dygnslång resa från andra sidan jordklotet men det är varken Toker eller Trötter som står ensam i Stockholmskvällen.

- Många tyckte att Toker var Butter, men nu blir det Glader ett tag. Det har varit jätteskoj i dag. Framförallt när jag kom till Arlanda. I söndags var jag lite i chocktillstånd, men nu blir det bara roligare och roligare, säger han.

Thomas tippar Grand Slam

Har tjänat 47 miljoner

Se Thomas Johansson i webb-tv

Stefan Holm