Hammarbys attack: Jävla mittenmatch – med ruttna lag

Bergström: Hoppas ”Damerna Först” lyckas

Tio av Sveriges främsta damlag går samman för att nå en gemensam dröm.

Det finns goda skäl att öppna öronen.

Och plånkan.

Låter det som en gråmulen nyhet en gassande majdag så låt mig höja insatsen.

När Luleå Hockey, Bajen Fotboll och Sävehof Handboll gör gemensam sak är det inte bara en strid mot patriarkala normer. Det är en uppgörelse med Svea Rikes förflutna.

Det svarar Lotta Schelin, en av initiativtagarna, när jag på en presskonferens frågar om namnet Damerna Först.

Ringer inte E-Type

– Jag läste att vikingarna sa ”damerna först” till sina fruar. De var kortare och det var så låga dörrar att man skickade in dem först och kollade läget, om någon högg av dem huvudet. Så jag vet inte hur schysst uttrycket är från början, men vi reclaimar det nu.

Faktakoll är en huvudprincip i dagens medieklimat, men jag släpper igenom den lektionen utan att kontrollringa Dick Harrison eller E-Type. Jag var trots allt utsänd för att skriva om idrott.

Damerna Först är en nybildad klunga av det finaste landet kan erbjuda inom lagidrott. Tre hockeylag (Modo, Djurgården, Luleå), fem fotbollsklubbar (Häcken, Rosengård, Hammarby, Kristianstad, Piteå) och två handbollsföreningar (Skuru, Sävehof) släpper tillfälligt rivaliteten och delar erfarenheter. Hur lockar Luleå tusentals till sina slutspelsmatcher? Hur bekostar Sävehof Europaturnéerna? Vad krävdes för att Häcken skulle driva igenom en jämställd satsning på dam och herr?

Lotta Schelin.

Lagen är för små för storsponsorer

Men mest av allt är det ett sätt att äska pengar. Att damidrott är undersponsrad förklaras delvis av låga publiksiffror och svajiga tv-satsningar. Säljer du någon diffus chokladbit syns din logga bättre på en killes skjortbröst.

Men förklaringen är inte heltäckande. Vi kan på goda grunder anta att herrmarknaden närmar sig mättnadens gräns. Högre publiksnitt än så här når vi inte, fler kommer näppeligen titta när tv:s månadsavgifter höjs över molnen. Att damidrott har större tillväxtpotential är uppenbart, om en tiondel av alla som följer fotbollslandslagets mästerskap kunde pallra sig ner till lokala arenan skulle miljonerna rulla.

Därtill hämmas damklubbar av sega strukturer. Marknadschefernas primära jobb inbegriper inte att vara genuskampens förkämpar, utan att betala för det som traditionellt ger störst uppmärksamhet. De som redan har storpublik, inte de som hoppas få den. Så ringer Piteå IF upp SSAB eller Petter Stordalens hotellkedjor och önskar ingå partnerskap får de troligen nej för att de är för små. Men hur låter det att sponsra de tio största lagen, från norr till söder, i tre idrotter?

Jag hoppas att det går. Det borde gå.

Utspelet: Vi diskrimineras

På pressträffen underströk Emma Nordin (Luleå) och Emma Forsgren (Djurgården) vikten av att unga får kvinnliga förebilder. Therese Sjögran (Rosengård) resonerade om behovet av att inte bara locka folk till toppmatcherna medan Ellen Wangerheim (Hammarby) önskade att alla närvarande fick uppleva det hemmatryck som hennes lag har.

Och jag drar mig för att skriva det, men mest slagkraftig var Bajens sportchef Johan Lager. Han trillade in från sidan och avlossade svidande mediekritik.

– Sätter jag på TV4 på morgonen och vi har spelat mot Rosengård, ettan mot tvåan, så visar de bilder från Trelleborg i superettan. Jag blir superbesviken på media. Jätteofta har det varit toppmatch exempelvis i handboll – men så visar de en jävla mittenmatch med ruttna herrlag i stället för Skuru som är fantastiska.

– Allt hänger ihop. Vi klubbar kan göra mycket mer för att lyckas, men det finns så mycket jämställdhetsfrågor som måste diskuteras. För vi diskrimineras.

Får inte bli välgörenhet

Det är ironiskt att bereda utrymme åt en snubbe på en pressträff om jämställdhet där tolv kvinnor medverkar. Det gör mig och min redaktör till delar av den struktur som Lager kritiserar. Men mitt dilemma beskriver också verkligheten:

Det spänstigaste ska lyftas fram. Det mest fängslande ska synas.

Så ”Damerna Först” får inte bli ett välgörenhetsprojekt som vädjar till företagens dåliga samvete, det kan inte bli en uppmaning att förbarma sig. Vägen framåt är att skapa så rafflande matcher med så intressanta lirare att ingen kan slita ögonen från dem. Till det krävs pengar, engagemang, nytänkande, mod och samarbete.

Jag hoppas att det går. Det borde väl gå?