Ännu drömmer Palermo – med all rätt
Serie A är inte Giro d’Italia. Man vinner inte etappvis.
Men just nu heter överraskningen Palermo. Klubben från söder slåss för en plats i Champions League.
Fammi sognare, säger italienaren när han vill drömma sig bort.
Jag vill vinna, om så bara för en enda dag. Låt mig känna mig som kung över den lilla plätt av verkligheten som är mitt liv, min stad, mitt lag, mitt hjärta.
Denna fantastiska gåva gav Palermo sina ”tifosi” i söndags. Därför stod ett hundratal av dem och väntade på flygplatsen vid Punta Raisa klockan tre på morgonen, när spelarna steg av planet efter triumfen på Stadio Olimpico i Turin. Juventus–Palermo 0–2. Vinna borta mot Juventus! Och snuva de snobbiga ”torinesi” på fjärdeplatsen, som leder till Champions League!
På Sicilien våras det för fotbollen
Hjältarna från den djupa södern tog emot hyllningarna med Fabrizio Miccoli i spetsen. För honom var triumfen dubbel. Miccoli ratades av Juventus, trots goda resultat. Han var inte fin nog. Han hade hål i örat och Che Guevara tatuerad på benet. Fansen gillade honom inte. Och inte Moggi heller, Mr Calciopoli.
Nåja, det är glömt nu. Hellre älskad och uppburen i Palermo, än mobbad och förödmjukad i Turin. I norr är det fortfarande vinter, i luften och i hjärtan. På Sicilien våras det, för staden och för fotbollen.
Klubbens uppvaknande sammanfaller med Palermos förändring från nedgånget, dystert maffianäste till Siciliens moraliska huvudstad. Ingen annanstans har polisen varit så framgångsrik i kampen mot maffians mäktigaste bossar. De är insydda allihop.
Kan utvecklas i full frihet
I Palermo har företagarna tagit tydligt avstånd från den organiserade brottsligheten och en stark medborgarrörelse uppmanar invånarna att bara handla i affärer som vägrar betalar beskyddspengar till maffian.
Jag tror inte det är en tillfällighet att fotbollsklubben Palermo nu kan utvecklas i full frihet, utan villkor från den undre världen. Palermo är ett ungt, fräscht lag, med näst lägst medelålder i ligan efter Udinese.
Om Miccoli och Fabio Liverani står för stadga och erfarenhet, står argentinaren Javier Pastore, 20, sarden Salvatore Sirigu, 23, uruguayanen Abel Hernandez, 19, och danske Simon Kjear, 20, för ungdom, talang och framtid. Pastore jämförs med Kakà och är uttagen till landslaget av Maradona den här veckan. Gigi Buffon kallar Sirigu en av sina troligaste efterträdare. I måndags tog han tåget till ”gli azzurris” träningsläger för första gången. För att nu bara nämna några av de åtta spelare i Palermo som är uttagna till landskamper den här veckan.
Denna potentiellt explosiva grupp leds med fast hand av en av Italiens absolut bästa tränare, Delio Rossi. Han snackar lite och uträttar mycket. Om man frågar honom vad framgångarna beror på svarar han ”arbete, arbete, arbete”. Det väntar man sig inte heller av en klubb i söder, en landsända som är känd för att ta det piano.
Men det är dags att låta fördomarna flyga och fara. Södra Italien är definitivt på gång i il calcio och de klubbar som har framtiden för sig har liknande drag: duktiga klubbpresidenter med finansiella muskler, intelligenta talangscouter, realistiska tränare och unga oprövade spelare som har allt att vinna och inget att förlora.
”Palermo ska bli bättre”
Palermo ligger fyra och ser just nu ut att ha goda möjligheter att hålla sig kvar på den placeringen. Det pånyttfödda Napoli är sexa. Bari inledde säsongen med att spela oavgjort mot Inter. Laget har sedan dess dalat i tabellen, men är ändå en av säsongens intressantaste nyheter.
”Vi arbetar på att Palermo ska bli ständigt bättre”, säger den fantasilöse slitvargen Delio Rossi.
Ännu drömmer Palermo, med all rätt.