Elvira åker i storasysters skidspår
Publicerad 2020-02-14
I sin världscuppremiär var hon 0,4 sekunder från att slå världs- och olympiamästaren.
”Hannas lillasyster” har slagit allas förväntningar, även sina egna, under debutsäsongen.
– Att två gånger ha fått stå på pallen, bredvid mina idoler, det är verkligen jättehäftigt, säger Elvira Öberg, 20.
Hanna Öberg slog igenom med dunder och brak när hon tog OS-guld i distansloppet i Sydkorea 2018. För ett år sedan gjorde hon om prestationen när VM avgjordes på hemmaplan i Östersund, och plussade dessutom på med ytterligare två medaljer i stafetten och singelmixstafetten.
Lillasyster Elvira Öberg har fått lära sig att leva med att ständigt bli jämförd med storasystern.
Det blir lätt en extra press på en ung idrottare när dennes föräldrar eller syskon har fina meriter?
– Haha, ja det är klart att det inte är många intervjuer jag gör där inte Hanna nämns också. Men det är egentligen ganska naturligt för mig, jag är ju faktiskt hennes lillasyster. Det har blivit så naturligt och vanligt att det inte är något som stör mig eller tar någon energi. Sen är det ju ingen dålig person att bli jämförd med, och Hanna är också en stor förebild för mig.
Det är inte en helt omöjlig tanke i Hanna Öberg i framtiden blir ”Elvira Öbergs storasyster” i media. Redan i säsongsöppningen, Elvira Öbergs världscupdebut, var hon bara fyra tiondelar från att slå syrran. Och sen har det bara fortsatt. 14 världscuplopp hittills i vinter, och hon har tagit poäng i samtliga. Inte illa av en skidskytt som fortfarande har två år kvar som junior.
– Det här hade jag verkligen inte kunnat förvänta mig på förhand. Att dessutom ha fått kliva upp på pallen i två stafettlopp är verkligen helt otroligt. Men framför allt är det jämnheten jag är nöjd med, att jag tagit världscuppoäng i samtliga lopp jag kört.
Hon tog förvisso två individuella guld i junior-VM 2018. Men utvecklingen i år är enorm.
Hur förklarar du det?
– Ja… bra fråga! Men jag har utvecklats mycket sen förra året, och framför allt sen i somras. Jag har tränat ganska hårt och jag har fått ett år till nu med hård träning. Dessutom har jag gått klart skolan och kan nu ägna mig helt åt träningen. Det tror jag har gjort mycket. Att kunna lägga 100 procent på träningen, och framför allt på vilan mellan träningarna tror jag är en bidragande orsak till att jag kunnat hålla en jämn och hög nivå under säsongen.
Hjälpen från systern Hanna
Att hon är klar med skolan har gjort att hon numera flyttat till Östersund, Sveriges skidskytte-Mecka. Och där håller ju ”Elviras storasyster” till.
– Hanna är verkligen en stor inspirationskälla för mig, både i och utanför spåret. Det har blivit ännu mer så nu sen jag flyttat till Östersund, nu kan vi umgås mycket mer och hon lär mig nya saker hela tiden. Att ha den förmånen är otroligt värdefullt.
Mm, det är inte alla som får träna och umgås med världs- och olympiamästaren i princip dygnet runt?
– Haha, precis. Det är verkligen något som jag ser som otroligt positivt. Nu på slutet har varit mycket om hur jag ska tackla allt runt omkring. Att få hjälp när jag kommer till en ny världscuport där jag aldrig tävlat. Allt från att hitta från vallabussen till starten. Men också mycket om hur hon är, hur hon tacklar de sista skjutningarna, hur hon hittar lugnet. Det är något jag inspireras och försöker efterlikna så gott jag kan.
Den extra träningen och inspiration kan visa sig om inte guld värd, så i alla fall värd en plats på startlinjen i VM. I dag inleds världsmästerskapen i italienska Antholz-Anterselva med mixstafett, följt av damernas sprint i morgon. Sverige har fyra platser i samtliga individuella lopp, plus en extra i distansloppet - men konkurrensen är stenhård.
– Det är verkligen ruskigt. Det känns bra att vi har en extra plats på distansen, den kan vara värdefull.
I den svenska truppen är sex damer uttagna. Hanna Öberg är förstås given i samtliga lopp hon vill ställa upp i, om hon så kör baklänges. Men sen är det mer öppet mellan Mona Brorsson, Linn Persson, Anna Magnusson, nya stjärnskottet Johanna Skottheim. Och Elvira Öberg.
Har det sagts något om uttagningen? Är några lopp redan bestämda?
– Nej. Det är formen som kommer att vara avgörande, och framför allt då i stafetterna. Men jag ser bara konkurrensen som något positivt, då behöver man verkligen visa att man vill ha den där platsen. Ingen kommer att få något gratis.
Stod över JVM
Öberg hoppade något förvånande över junior-VM nyligen, där hon haft goda möjligheter att rejält öka på medaljskörden från 2018. Men möjligheten att träna rejält inför stora VM vägde över.
– Precis så var det. Det var ett beslut som vi tog, jag och tränarna, för att jag skulle vara i så bra form som möjligt till VM. Det bästa alternativet var att stå över JVM. Sen är det klart att nu när jag suttit hemma och tittat på tävlingarna så… Det hade varit kul att vara där.
Är det något lopp du siktar speciellt på?
– Jag vill tävla så mycket som möjligt, men får jag bara välja ett lopp så skulle jag säga damstafetten.
Hellre en stafett än ett individuellt lopp alltså?
– Ja. Det vore otroligt häftigt att få stå på startlinjen med det här laget. Men det är bara fyra platser, så det är tajt.
Du har redan stått på pallen i två stafetter i vinter. Beskriv den känslan när du står där uppe?
– Det är jättehäftigt. Att inte bara få stå på pallen, utan också stå bredvid mina idoler i världseliten. Och att få göra det med laget, det laget som jag har tränat med i snart när varje dag i två år, det gör det extra speciellt. Det blir något extra att lyckas tillsammans som ett lag.
Känner du att du är i VM för att kunna konkurrera på högsta nivå, eller är det främst en möjlighet att se och lära för framtiden?
– Lite både och. Det blir mitt första stora mästerskap så det finns mycket att se och lära och prova på. Men sen vill jag fortfarande göra mig själv rättvisa och prestera så bra som jag kan. Vad det betyder i resultatväg är omöjligt att säga, men jag vill helst göra årets bästa lopp då.
”Jag vill göra årets bästa lopp då” tror jag banne mig är ett exakt citat av vad din storasyster sa till mig inför OS 2018…?
– (skratt) Det är ett tankesätt som kommer från henne, det är en av de saker hon har lärt mig. Att inte ha specifika resultatmål, utan att jag bara vill göra så bra ifrån mig som möjligt. Jag kan skjuta fyra nollor på distansloppet, men det kan ändå vara 15 andra som åker snabbare än mig och som jag inte kan påverka. Då ska jag ändå vara jättenöjd med att jag lyckats göra den prestationen jag gjort på ett VM.