Det är svensk idrottshistoria
Wennerholm: Hon har visat att allt är möjligt
RIO DE JANEIRO. Susanna Kallur kommer inte att ta någon medalj i Rio.
Frågan är hon ens tar sig till en final.
Ändå är det Sannas OS-start jag ser mest fram emot när friidrotten startar.
En av de största comebackerna i svensk idrottshistoria.
Det känns nästan oviktigt hur hennes sista OS-slutar.
Det är resan hit som varit den stora bragden. Åtta års slit, åtta års vägran att ge upp.
Jag kan inte hitta någon som förtjänat en OS-plats bättre.
Nu har hon landat i det Rio som funnits där i tankarna i så många år. Det stora målet. Det sista målet.
Senast jag såg Sanna i ett mästerskap mötte jag tårfyllda ögon och full förtvivlan i en mixad zon i Peking 2008. Samma år som hon satt det inomhusvärldsrekord på 60 häck som fortfarande gäller (7.68).
Åtta år senare står hon strålande glad, tacksam och startbredd framför mig och övriga pressen här på flygplatsen i Rio.
Ren sandlådedebatt
Hon är tillbaka och har tystat alla tvivlare.
Även om många tycker att hon aldrig borde fått den här chansen.
Att hon kommit hit på gamla meriter, att hon åkt gräddfil ända till Rio. Jämförelser med maratonlöpare och längdhopperskor som fick nej tack och med den missunsamme logiken att då ska inte Sanna Kallur heller få vara med.
Det har varit rena sandlådedebatten.
Men Susanna Kallur är i Rio för att hon kvalificerat sig på sportsliga meriter. Hon sprang under den internationella kvalgränsen med nio hundradelar när klockan stannade på 12.91 i finska Kuortane i andra loppet på sex år.
En inspiration för alla
Hon uppfyller alla de krav som SOK ställer - om man nu tar sig tid att läsa uttagningsreglerna och inte bara stirrar sig blind på SOK:s egen rekommenderade kvalgräns på 12.80.
Och vilket lyft att bara få in en sådan som Susanna Kallur i OS-truppen. Vilken inspiration för alla andra. Hon har visat att allt är möjligt och står för alla de värderingar OS-rörelsen vilar på.
Nu ska hon dessutom vara betydligt bättre och starkare än sina 12.91 efter sex veckors hårdträning.
Hur mycket bättre vet ingen, men det är ett av de svar jag väntar mest på när hon springer sitt första försök på tisdag.
Hennes personliga rekord på 12.49 skulle placera henne som tvåa på listan över alla som är anmälda på 100 häck i Rio och där amerikanska världsrekordhållerskan Kendra Harrison (12.20) inte ens får vara med.
Nu kommer Susanna Kallur inte att komma ner på de tiderna.
Men det är inte långt till en finalplats.
Inte skrämmande långt bort
Jämför jag med OS i Peking 2008, där Sanna var snabbast i försöken med 12.68, krävdes det 12.98 för att gå vidare till semifinal. Till OS-finalen krävdes 12.84.
Tittar jag på senaste VM i samma Peking förra året var motsvarade tider 13.10 och 12.86
Det är inte skrämmande långt bort för någon som sprang på 12.91 utan att vara riktigt tränad för det.
Även längdhopparen Khaddi Sagnia landade här i Rio med samma plan från portugisiska Lissabon.
Drygt tio timmar i luften brukar tära på både krafter och humör, men hon var samma positiva urkraft som vanligt.
Vilken tillgång i en OS-trupp.