”Kommer att finnas med mig resten av livet...”

Nu är Richardsson tillbaka efter sommarens tragedi – men vissa sår från dödsolyckan kommer aldrig läka

KUUSAMO. Daniel Richardsson, 31, gjorde efter en unik rehabilitering världscupspremiär i går och kan på sikt bli fysiskt starkare än före k­näskadan.

De mentala såren efter sommarens svåra olycka då en närstående person omkom lär han sig leva med allteftersom.

– Det är ingenting som försvinner, det kommer att finnas med en r­esten av livet, säger han till Sportbladet.

I går var det världscupspremiär i en distans som aldrig varit Daniel Richardssons främsta.

Efter målgång i den klassiska sprintens prolog i kyliga Kuusamo, där han slutade 83:a i kvalet, konstaterade skidåkaren frankt.

– Det var ovant, jag kände mig inte så snabb. Det här är väl det som jag är sämst på för tillfället. Men jag måste ju göra det för att få åka i morgon, s­äger han.

Hur kändes åkningen i dag?

– Det är så svårt att säga, man h­inner inte ens bli trött utan bara stressad. Men jag kände ingen i knät, säger han.

Drömmer om OS-medalj

I dag är det 10 km klassisk stil, en l­iten värdemätare inför vinterns OS där Daniel Richardsson efter sin exeptionella rehabilitering av knäskadan är ett medaljhopp.

– 15 kilometer klassiskt på OS är en dröm för mig. Att jag är på pallen då, säger han.

OS-drömmen har varit en drivkraft under en höst som blev allt annat än han kunnat föreställa sig.

Vi ses inne i värmen på Ruka Suits dagen före premiären. Daniel Richardsson sitter på andra sidan av cafébordet och berättar om den svåra hösten och vägen tillbaka.

Han har just varit ute på ett träningspass i världscupsspåren och flera konkurrenter och ledare har visat sitt stöd.

Daniel Richardsson är en väldigt uppskattad åkare och människa och många har berörts starkt av det som skett.

– Det är många som kommit fram och hälsat. Det är roligt, det visar att vi är som en familj. Även om man inte pratar med alla är man nära. Det uppskattar jag, säger Daniel Richardsson.

Skadade sitt knä

Det var mitt i juli som den 31-årige skidåkaren och en närstående råkade ut för den tragiska olyckan på E4:an utanför Hudiksvall. De skulle byta däck när en husbil körde på dem.

Daniels vän dog, han själv skadade knät. Korsbandet i höger knät slets av samtidigt som det yttre ledbandet påverkades. Exakt vilka krafter som knät träffades av vet man inte vilket försvårat besluten kring rehabiliteringen enligt landslagsläkaren Per ”Pliggen” Andersson.

Direkt efter olyckan fanns inte tankarna på skidåkning, men ändå började rehabiliteringen redan första dagen på sjukhuset.

I nära kontakt med landslagets medicinska team har Daniel Richardsson sedan tagit steg för steg.

Har du någonsin tvivlat?

– Jo. Lite i början. Men jag har aldrig reflekterat över vilken skada det är och vad det innebär. Jag har gjort den träning jag ska göra och så har det fungerat. Det är nog en ganska skonsam idrott skidåkning.

”Idrotten har räddat mycket”

För att kompensera det skadade korsbandet har Daniel stärkt upp musklerna i fram-, bak- och insida lår.

– Jag är inte helt tillbaka styrkemässigt men det är bra nära. Det är lite skillnad mellan benen, det känner jag när jag åker utför. Uppför funkar det bra, men när det blir utför känner jag mig lite passiv och rädd. 

Är det rädsla mest?

– Ja, jag känner inte att det är vingligt egentligen. Det är mer att det sitter i bakhuvudet.

Han måste fortsätta rehabiliteringsträningen för benet fram till OS och viljan finns där.

– Att bara komma tillbaka och känna att det funkar igen har varit drivkraften. Sen är det OS som är målet jag ser mest fram emot. Jag har inte funderat så mycket jag har tagit en vecka i taget och inte tänkt så, säger han.

Det är enkelt att tala om de fysiska aspekterna. Svårare att ringa in de mentala följderna.

Daniel Richardsson har gjort det på sitt sätt.

– På en gång, det är svårt att förklara, men man blir så uppe i sitt. Man förstår inte vad som har hänt. Jag hade ingen lust att prata med någon annan än familj och vänner. Det tar tid att få in det själv, det är ofattbart. Allt eftersom lär man sig leva med det, säger han och fortsätter:

– Det har varit en jobbig period, jag har hållit mig undan från media. Det kändes som det inte skulle ha hjälpt mig att prata ut med någon. Jag har tagit de steg som krävs tillsammans med familjen sen har idrotten räddat upp mycket. Jag har haft andra saker att tänka på, det har hjälpt mig att skingra tankarna.

– Oavsett om man varit med om en olycka eller tragedi så att komma tillbaka till vardagen är viktigt, att göra det man gjorde innan. Sen får man inte glömma det som hänt heller. Men jag tror man lär sig leva med det allteftersom.

”Har gett ovärderligt stöd”

Hur viktigt har det varit att ha ditt lag som stöttat dig?

– Jag trivs i gruppen, vi har ett bra gäng. Att sitta hemma själv hade inte varit det bästa. Det är bättre att vara ute och göra det jag brukar. De har givit mig en ovärderlig stöttning, utan det stödet hade det varit tuffare.

Skulle byta däck – då blev de påkörda

Olyckan

Daniel Richardsson blev påkörd i mitten av juli. Exakt hur högerbenet träffades, med vilka krafter, vet läkarna inte. Efter undersökningar slog man fast att det främre korsbandet var av och det yttre ledbandet påverkat.

– Hur det gick till och nivån av trauma som han fick var svårt att värdera. Normalt sett kan man se hur fort det går, hur knät ­vrider sig och det hade vi ingen aning om nu, säger landslagets läkare Per ”Pliggen” Andersson.

Rehabiliteringsfasen

Redan första dagen på sjukhuset började Daniel Richardsson med enkla rehabövningar med lätt belastning.

Richardsson svarade tidigt bra på träningen och efter några veckor fattades beslut att inte operera.

Efterhand ökades belastningen, men först i mitten av oktober gick Richardsson på snö. Bakslagen har funnits men varit små.

Vägen till Sotji, medicinskt:

Daniel Richardsson har fått grönt ljus för att tävla på högsta internationell nivå, specialtester har givit bra resultat. Men medicinskt har han fortfarande ­hänsyn att ta.

– I den snabba progressionen som han gjort måste vi förstå att han fortfarande är tidigt i förloppet. Det finns strukturer som vi bör vara observanta på att de är i en läkningsfas. Samtidigt ser vi att hans muskelfunktion återhämtat sig väldigt bra och att hans rörelsefunktion är helt normaliserad, säger Per ”Pliggen” Andersson.

Daniel ska fortsätta att stärka musklerna kring knäleden. Men han måste vara vaksam så det inte blir en obalans mellan styrkan i de båda benen. Starkare ben kräver också starkare bål, därför måste han samtidigt bygga uthållighet och styrka kring höfter, mage och rygg. Han kan till och med bli starkare.

– Vi hoppas på positiva effekter, säger landslagets läkare.

Vägen till Sotji, teknik och kondition:

Vid sidan av rehabträningen lägger Daniel Richardsson fokus på att utveckla sin åkning. Han har inte ändrat teknik på grund av skadan, men försöker in mot OS att bli bättre på att växla frekvens och åka mer efter banans förutsättningar. Det vill säga att korta ner de långa fina tagen i branta uppförsbackar.

Konditionsmässigt är han bra med, men han behöver tävlingsfart.