Det bästa lag jag sett
Wennerholm: Allsvenskans hetaste gäng – men inget elitserielag
KARLSKOGA. Bofors vinner skotten med 50-16, tar tillbaka serieledningen från Leksand och är det bästa lag jag sett i Allsvenskan så här långt.
Det enda de inte vann var matchen.
Hela Växjö borde haft rånarluvor på sig när de åkte hem med två poäng efter 4–3 på straffar.
Samtidigt är det charmen med hockey.
Du kan spela bländande hockey i 55 minuter och ge motståndarna fem och de vinner matchen.
Speciellt om de har en målvakt som spelar som Växjös Viktor Fast gjorde igår.
Eller en forward som amerikanen David Lundbohm som först kvitterade till 3-3 och sedan avgjorde matchen med två klockrena straffar i samma nätmaska.
Växjö är trots allt bara två poäng bakom serieledarna från Karlskoga och det finns naturligtvis en anledning till det.
Men Bofors är både intressantare och hetare som lag just nu, eftersom de toppar en serie de inte ansågs ha skuggan av en chans att vinna.
Det är så de flesta fortfarande känner.
När ska Bofors ras komma?
Jag har själv tänkt den tanken, men eftersom raset aldrig kommit svängde jag av E18 i Karlskoga i går efter att ha sett toppmötet i elitserien mellan Färjestad och Frölunda kvällen innan.
En kamp mellan två av svensk hockeys jättar som slutade 1–1 och fick mig att kväva en gäspning där på läktaren.
Två tunga, välbetalda lag som tog ut varandra.
Inte en tråkig minut
Underhållningsvärdet i Nobelhallen var ett helt annat.
Inte en tråkig minut i en match som svängde från kassaskåpssäkra 3-1 till Bofors och blev 3-3 innan matchen var över.
Två engagerade tränare (Janne Karlsson i Växjö och unga, intressanta Sam Hallam i Bofors), som satt kvar en halvtimme på presskonferensen efteråt och pratade om matchen.
Karlskoga är ju en stad som andas hockey och aldrig gett upp den hopplösa (?) drömmen om att en gång nå elitserien, trots storebror Färjestad bara sex mil västerut.
Bofors är en klubb som alltid varit en mellanstation för både tränare och spelare på vägen mot större uppgifter, även om inget i Karlskoga någonsin blir större än att träna eller spela i Bofors.
Patrik Lundh är en typisk sådan spelare som är på väg att växa till en elitseriespelare i Bofors. En djurgårdsjunior som var med i JVM 2008, men som aldrig tog klivet in i A-laget, hamnade i Malmö, åkte ut ur den truppen och nosades upp av Bofors där han nu har en ledande roll och kanske är största anledningen till dagens tabellplacering.
Det omöjliga kan hända
Eller Jacob Blomqvist som ratades av Brynäs, blev poängkung i förortsklubben och div I-laget Valbo där han öste in poäng i fjol och naturligtvis hamnade i Karlskoga.
Blomqvist gjorde tre poäng igår (1+2) och toppar allsvenska poängligan med 20 poäng (9+11). Allsvenskans största knall så här långt.
Nu tror jag inte att Bofors är ett elitserielag när säsongen är över, men jag känner onekligen vibbar från 1987 då jag följde Vilda Väsbys osannolika väg till elitserien. Det är fortfarande svensk hockeys största knall någonsin och det var en underbar resa att följa.
Och jag har aldrig släppt tanken att det ”omöjliga” kan hända igen.