Gripen - av premiärlycka

27 år av längtan - nu är bandyn hetare än någonsin i Trollhättan

TROLLHÄTTAN. Fingervantarna gör ingen nytta och jag värmer händerna mot plastmuggen med ångande glögg.

Men inser samtidigt: Bandy har aldrig varit hetare i Trollhättan - Gripen BK är tillbaka i allsvenskan.

Och de vann premiären mot Villa-Lidköping.

Visst, egentligen - bästa platsen att följa en bandypremiär är förstås någonstans intill en blåsig is i Hälsingland, vid skenet och den röda röken från bengaliska eldar tillsammans med 5 000 på läktarna.

Men nu hänger jag lite ledigt mot en reklamskylt på Slättbergsbanan i Trollhättan och tycker nog att det ryker rätt bra av rökbomberna i Villa-klackens tifo. Och att lilla Gripen har en ganska stor hemmaklack som kallar sig Yellowfront och minsann hörs rätt skapligt.

Bandyromantiker i Trollhättan har väntat i 28 år på allsvenskt spel.

Förra säsongen körde Gripen över allt motstånd i både serien och kvalet. Och snacket om att laget ska rasa ur allsvenskan vill ingen höra talas om. Sportbladet gav klubben ett enda fjuttigt litet plusbetyg i lagsammanställningen inför premiären och jag har därför valt att inte ha en rosa Sportbladetmössa till matchen.

Nu finns inga Arvidssons i Villa längre

Däremot har jag förstås köpt en kokt korv med senap redan före avslag.

Ser början av matchen från kortsidan, bakom "Löken" Johansson i Gripens mål.

För det är väl där alla mål ska göras?

Första klunken av den ångande glöggen tar jag efter Villas första anfall.

Funderar på varför Löken Johansson kallas för Löken eftersom han heter Peter i förnamn men väljer att inte fullfölja tanken av risk för att tvingas inse det uppenbara.

Ägnar i stället min uppmärksamhet åt Gripens nyförvärv Martin Arvidsson, killen som växte upp i just Villa när styvfarsan Micke Arvidsson var Lidköpings store bandyhjälte.

Nu är Micke spelande tränare i Hällekis i "trean" och Martin har efter tio år i laget alltså valt att börja pendla till Trollhättan.

För första gången på 25 år finns ingen Arvidsson i Villas A-lag, tänker jag - och sveper det sista av glöggen. Plötsligt gör just Martin Arvidsson premiärens första mål. Han har fumlat lite med bollen efter en hörna men slår sedan in Gripens första allsvenska mål sen våren 1974.

Jag blir så paff att jag själv fumlar till det med plastmuggen och ser hur den faller mot marken, samtidigt som det lyfter ett mäktigt glädjevrål från läktarna. Min mugg får fart i vinden och dansar in på isen, bort mot Löken i målet som också jublar, förstås.

Jag byter plats.

Hinner inte så långt förrän Villa både kvitterar och tar ledningen.

Men Löken spelar bra och Yellowfront sjunger fortfarande Arvidssons namn i lycka.

Går förbi två äldre män i keps som talar om IFK Vänersborgs förlust mot BolticGöta tidigare på eftermiddagen.

De talar redan om storderbyt på fredag; Gripen mot Vänersborg. Då ska publikrekord slås.

I paus är det nu 2-2 mot Villa och premiären lever. Slättberget i Trollhättan är långt från nybyggda lyxloger i hockeyns elitserie. Jag fryser så där lagom lätt när jag passerar ett gäng grabbar som leker i en snöhög - och plötsligt får jag en snöboll i ryggen.

I andra halvlek ställer jag mig nedanför Gripens klack. Några sjunger och dansar i bar överkropp, bland annat ledaren Anders Andersson och hans bror Micke. Hela klacken och tusentals andra på läktarna kastas mellan hopp och förtvivlan när Gripen och Villa följs åt i målprotokollet.

Men så, i mitten av andra halvlek, gör Martin Arvidsson ännu ett mål. Ett par kvicka skär in i skottsektorn och ett snabbt klipp - så går bollen i nät bakom hans tidigare lagkompisar i Villa. Ny ledning.

Kylan är borta - bandyn har aldrig varit hetare än nu

Inget stoppa nykomlingen. Sista fem minuterna går Gripen från oavgjort till seger, 6-4. 3 200 på läktarna känner ingen kyla, bara yra. Jag får en ölburk i ryggen när Yellowfront är som lyckligast men är glad för det lilla, det kunde ha varit en ståltermos med annat än kaffe.

På väg ut från Slättberget ser jag en plastmugg fladdra i vinden över isen.

Jag möter en kille som tillhör Gripen och frågar varför Löken kallas Löken.

- Inte för det du tror i alla fall, säger han med ett leende.

Jag tror ingenting. Men jag vet en sak:

Kylan i mina fingertoppar är som borta.

Bandy har aldrig varit hetare i Trollhättan.

Thomas Tynander