Simon Bank: Nu är det revolution på gång
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-03
Guldstriden står i väst
Den tiden av året. Man ska klä sig i sin bästa träningsoverall, titta ut över Sverige och säga:
– Välkommen till gamla fina allsvenskan.
Men det här är inte gamla fina allsvenskan. Det här är en revolution – och IFK Göteborg, Elfsborg och Malmö FF leder den.
Jag sitter i Stockholm och skriver det här. Det borde jag kanske inte göra.
Allsvenskan flyttade härifrån i fjol, och det har inte hänt särskilt mycket sedan dess. Två klubbar har bytt tränare, en klubb har inte värvat, och lillebror Brommapojkarna är med för att se, lära och möjligen överleva.
Bucklan står i Kalmar, de på förhand intressantaste värvningarna har gjorts av Elfsborg (Martin Ericsson), Gais (Mattias Lindström) och Örgryte (Álvaro Santos).
Det frustas och rustas i hela Sverige. Bolagiseringstillstånden är ett steg eller två bort, runt nästa hörn. De svenska klubbarna försöker hitta sin plats i den nya världen, och vad vi än tycker och tänker så finns det ett par av dem som går in i första kurvan med hög fart.
Vad behöver en fotbollsklubb, en klubb i svinkalla Norden, en bit in på 2000-talet?
Fotbollskunskap, förstås. Den finns i många klubbar, i hela landet, och framför allt krävs det inte någon lång process för att skaffa den. Rekrytera en god sportchef, låt honom hitta din tränare och – pang – du är framme.
Ekonomin? Jodå. Klubbar som vill lyckas nu behöver pengar, och pengarna finns i egna, moderna arenor och i förmågan att fostra egna talanger istället för att chansa i transfertombolan. Trenden går mot fler inhemska spelare och färre chansningar.
Resten handlar om träningsmöjligheter, som också är besläktat med nya arenor.
I år, 2009, kommer de första storstadsklubbarna med nya arenor.
Göteborg har invigningsparty med ett derby, Malmö FF ska äntligen lämna betongborgen och flytta in i ett modernt stadion.
Blåvitt har ett halvt U21-landslag i truppen, och fler talanger på ingång. MFF har en märklig trupp, brister i offensiv kreativitet, men de hade ett fantastiskt lag i JSM och de har spelare som Agon Mehmeti och Axel Nilsson, och fler på väg in.
Allsvenskan 2009 är inte problemet för klubbarna som släpar efter. AIK kan vinna allsvenskan ändå. Halmstad kan göra en kanonsäsong. Men de riskerar att lämna ett försprång på ett par år, mitt i en tid när hela den svenska fotbollen är på väg att byta struktur.
Det är revolution på gång.
Och under tiden går vi på fotboll.
Vi tar promenaden till Örjans och äter våfflor, vi tar bilen till Borås Arena, vi funderar över vilket lag Sixten Boström ska skicka ut, och vi ser hur solen stiger över Råsunda.
Jag skrattar när jag skriver det här.
Det är kanske fånigt, en närapå vuxen mans pinsamma barnslighet – men ni känner ju själva. Att det bubblar. Kolsyra i blodet. Förväntan.
Guldstriden står i väst
Så vad ska vi vänta oss?
Till att börja med det här:
En guldstrid mellan IFK Göteborg och Elfsborg.
Blåvitt har två spelsätt, med tre eller två anfallare och två eller tre centrala mittfältare. De har farten på kanterna, en Tobias Hysén som fått ett år på sig och en potentiell skyttekung i Robin Söder.
Elfsborg har seriens spelskickligaste mittfält, med Martin Ericsson som ny lekkamrat till Stefan Ishizaki och Anders Svensson.
Kalmar FF och – kanske – Malmö FF som utmanare.
KFF var fantastiskt i fjol, men de har tappat 44 mål sedan dess. Vingelben och Viktor Elm är i Holland, Rasmus Elm kan också försvinna. Kvar finns en stomme, en fungerande modell, ett gäng världsklasstjuriga smålänningar ledda av den fenomenale Nanne Bergstrand.
MFF är förstås en chansning. De har ingen playmaker att lita på, Labinot Harbuzi spelar inte 30 omgångar – men de kommer att få ett lyft med arenan och har potential i truppen.
Nästa utmanare? HIF.
De har Henrik Larsson, men de har knappt en hel backlinje, och de har en ledning som är en dokusåpa.
Årets besvikelse?
Álvaro Santos. Den Álvaro man pratade om i Frankrike är inte samme Álvaro som var så läcker i Helsingborg. Åtminstone en 08-klubb kommer att blomma ut i fullkomlig kris i sommar. Hammarby har lägst odds.
Årets överraskning?
Välskötta mellanföreningar som kan explodera? Fysiskt välkomponerade Trelleborg, förstås. Örebro. Systemsäkra HBK. Och Gais, om de får behålla Wanderson ett tag.
240 matcher
Det där är vad jag väntar mig. Men mest väntar jag mig 240 matcher som betyder något, som säger något om vår fotboll, i vår tid, i vårt lilla, förväntansfulla land.
Välkommen till gamla fina allsvenskan.
Banks 10 budord
1. Du skall inga andra Söder ha vid sidan av Robin Söder.
Blåvitts lille Magra-konfirmand vinner skytteligan i år.
2. Du skall inte missbruka Agon Mehmetis namn.
MFF sölade bort en av seriens mest spännande talanger i fjol.
3. Tänk på att hålla stockholmsfotbollen velig.
08-land går in i säsongen med många frågor och få svar.
4. Hedra din Nanne, så du får leva länge i det land som Kaizen, din Gud, ger dig.
I år har Kalmar sin intressantaste utmaning någonsin.
5. Du skall inte skräpa.
Nya arenor i Malmö och Göteborg – 2000-talet är äntligen här.
6. Du skall inte suga.
Roland Nilsson och Tony Gustafsson går in i säsongen under stenhård press och med falluckan öppen.
7. Du skall inte begå räkenskapsbrott.
IFK Göteborg har gått från korkat bottenlag till charmigt juniorgäng. Tar hem guldet?
8. Du skall inte kräla.
Dulee, Mobaeck, Djuric – 2008 var ett blött år i fotbolls-Sverige. Färdigskandalat?
9. Du skall inte ha begär till din nästas brasse.
Wanderson är Göteborgs bäste brasse. Till AIK i sommar?
10. Du skall inte ha begär till din nästas boll.
Elfsborg har seriens bästa mittfält – Ishizaki, Svensson och Ericsson kommer att rulla upp de allra, allra flesta.
Säljsida | Plus |