”Funderade på att sluta”

Uppdaterad 2019-06-20 | Publicerad 2010-11-29

Vår nye världsstjärna Daniel Richardsson: ”Ville visa att jag kunde”

Kuusamo. Han är vår senaste skidstjärna och kan vinna totala världscupen.

Men för tre år sedan svajade resultaten och självförtroendet så mycket att Daniel Richardsson, 28, ville ge upp karriären.

– Jag funderade rätt länge på att lägga ner, säger han.

Fyra i världscupen Daniel Richardsson levde på studiemedel och lyckades inte hålla någon högre nivå på de mindre tävlingarna. Men Richardsson gav inte upp – och nu är vår nya stjärna fyra i världscupen.

Inför säsongen var Marcus Hellner säker på vem som skulle få sitt genombrott i år:

– Daniel känns starkare och har gått framåt i det mesta. Jag har svårt att tampas med honom i vissa grejer som gick lättare förut. Han är ruggig i stakning och i klassiskt och har motorn för det också.

Slutade trea i går

I gårdagens jaktstart levde Richardsson upp till berömmet. Han åt direkt upp Dario Colognas ledning på 18 sekunder och följdes sedan åt med schweizaren och ryske Alexander Legkov mot mål.

Svensken slutade trea, precis som i Gällivare, och avancerar till fjärdeplats i totala världscupen. Med ett starkt Tour de Ski runt årsskiftet kommer Richardsson tveklöst kandidera till att bli förste svenske segraren i totalen på åtta år.

Ändå har OS-guldmedaljören svårt att kalla sig ”världsstjärna”.

– Det kan jag inte säga, men den här helgen är jag i världselit, säger han.

Hur har ditt liv förändrats i år?

– Det är ganska likt hur det var i fjol, men lite bättre med sponsorer efter OS.

Är du rik nu?

– Djävulskt rik... nä, fasiken heller. Det är långt dit än. Men helt klart går det bättre nu än tidigare rent ekonomiskt.

Värre var det för ett par år sedan. Då hade Richardsson passerat tjugo men pendlade mellan olika lag. Han levde på studiemedel och höll aldrig i någon högre nivå i mindre tävlingar.

Slitet var så tungt att han flera gånger tänkte ge upp.

– För tre år sedan var jag rätt nära. Jag funderade rätt länge på att lägga ner, säger han och fortsätter:

– Det var väldigt ojämnt, upp och ner. Jag fick liksom inte riktigt chansen att åka i landslaget heller.

Vägrade ge upp

Det fanns ingen vändpunkt, bara ett psyke som vägrade ge upp. Och något som liknade övertro.

– Jag har hela tiden vetat att jag kan mer än jag har visat. Jag har fått något lopp varje år som bevisat det för mig själv. Innerst inne har jag känt på mig att jag kan bättre.

Hur höll du uppe tron nog för att fortsätta åka?

– Jag vet inte. Det är någon sorts inre kraft som gör att jag kände ”fan, jag kan ju bättre”. Jag ville visa för mig själv att jag är bättre än sådär. Och nu står jag här.

Följ ämnen i artikeln