”Machogrejen finns inte i vårt lag”
Fostras i värdegrunden som formade Isak och Quaison
Uppdaterad 2021-11-11 | Publicerad 2021-11-10
Hur mår Idrottssverige? Hur går det med skitsnacket i omklädningsrummet?
Behöver du bära en mask för att passa in eller finns det utrymme att vara den du är?
Sportbladet kommer i samråd med Mindler och Locker Room Talk göra nedslag kring psykisk ohälsa och miljön i omklädningsrummen.
#vågaprata för ett mer utvecklande och förlåtande klimat.
AIK-stilen är värdegrunden som fostrat stjärnor som Alexander Isak och Robin Qauison.
För tonåringarna i klubbens nuvarande P14-lag börjar ett inkluderande klimat med en självklar hälsning.
– Jag tycker att alla kan vara sig själva, machogrejen finns inte i vårt lag, säger Leo Romero Sonesson.
Dunket från en studsande boll på andra sidan väggen mixas i hörselgångarna med tonerna från musiken i gymmet.
På den stängda dörren, som leder ut från omklädningsrummet, finns två lappar. Svart på gult. Den ena med budskapet "Ansträngningskod" som vittnar om vilken typ av spelare AIK vill fostra. Den andra med rubriken "Beteendekod".
Jag kommer i tid och hälsar.
Jag använder ett vårdat språk som inte kränker någon.
Jag är ärlig.
Uppmaningarna står punktade efter varandra, ord på ord som inte betyder något om du inte gemensamt gått till botten med vad de innebär.
Omklädningsrummet är för tillfället kalt, men värmen strålar från killarna som möter upp med ett leende.
Leo Romero Sonesson och Luis Carlos Sandoval Aguiluz från AIK:s P14-lag känner glädje när de kliver ner i katakomberna i skolbyggnaden bredvid Råsunda IP som utgör gym, uppehållsrum, behandlingsytor och omklädningsrum för klubbens unga talanger.
– Det är lite som att komma till mitt andra hem, jag är här i många timmar. Det känns inte som att man har en press på sig när man är här, utan det känns tryggt. Jag kan vara mig själv och alla accepterar det, säger Luis Carlos Sandoval Aguiluz och ringar in stämningen på anläggningen.
– Det blir som en liten fritidsgård, det är skönt att vara här. Det är en härlig aura kring allt.
Gruppen med spelare och ledare har skapat rutiner för att alla ska känna sig sedda och välkomna till träningarna.
– Vi har gått igenom och pratat om vad vi kan göra för att få en bättre gemenskap i laget. Vi har sagt att vi alltid ska hälsa på alla i laget inför varje träning och det tycker jag är en bra grej. Vi har bra energi i gruppen. Alla kan vara med alla, säger Leo Romero Sonesson.
Carlos uppskattar också den i grunden enkla, men effektiva gesten.
– Man kommer till träningen, man får en high five och känner sig välkommen. Det är ganska skönt att ha den auran, att jag inte behöver komma hit och fundera på vad mina kompisar tänker om mig eller så. Man får alltid positiva energier, det är skönt att komma hit varje dag. Att hälsa på varandra är inget vi tvingas till att göra, det har mer blivit en norm och något som vi gör, säger han.
De återvänder flera gånger till just klimatet och känslan av att kunna vara den man är.
Trygghet.
– Vi är väldigt schyssta mot varandra. Man får vara hur man vill, ingen kommenterar onödiga saker som utseende, man har det bra och har kul med varandra. Alla respekterar varandra, säger Leo.
AIK-stilen "ett riktigt sätt att vara" eller "ett riktigt uppförande" är centralt för laget och tränaren Gustav Högmo berättar att spelarna regelbundet arbetar med klubbens värdegrundsfrågor.
– De får svara på enkäter om hur de mår, vi pratar om hur de är mot varandra. Vi diskuterar och jobbar för en miljö där spelarna mår bra och utvecklas. Det här är en miljö som kan vara rätt utsatt och det gäller att se till att microhandlingarna bidrar till trygghet, säger han.
AIK valde 2017 att ändra upplägg på sin ungdomssatsning. Från att tidigare haft akademi från nio års ålder, flyttades den gränsen till 13 år. Spelare från 13 år kan välja mellan ett specialiseringsspår och ett generellt spår. För att undvika subgrupper sker samarbeten över spåren.
Max Bergander, värdegrundsansvarig i AIK, har följt med Sportbladet till akademin. Han kramar om Carlos när de ses och båda skrattar hjärtligt.
– Vi försöker skapa miljöer där vi pratar om hur vi är mot varandra, där vi pratar känslor, där vi är intresserade av varandras mående. Vi frågar hur andra mår och intresserar oss för svaret, säger Max Bergander och fortsätter:
– Den största skillnaden som blivit sedan jag kom hit 2016 är att alla förstår att det här är inget som vi gör istället för att spela fotboll. Jag vill få tränare, ledare och spelare att förstå att detta ÄR fotbollsträning. Hur vi mår som människor, hur vi tar hand om varandra kommer att avspegla sig på och vid sidan av planen, säger han.
Från första dagen en spelare drar på sig AIK-tröjan, om det är som knatte eller senare i ungdomsåren, utbildas hen. Knattarna får fundera på vad det innebär att vara en bra lagkamrat, de äldre spelarna får se filmer som berör tema som machokultur, könsidentitet, sexuell läggning, fördomar skillnader mellan tjejer och killar.
– Vi går igenom vår värdegrund, det är en massa fina ord på papper men vad betyder det egentligen. Vad är respekt? Orden betyder inte samma sak för alla. Vi bryter ner vad de betyder hos oss. Hur visar man respekt mot andra personers etnicitet eller läggning, säger Max.
På väggarna utmed trappan ner till akademivärlden sitter bilder av spelare som tagit sig till AIK:s A-lag och längre. VM-kvalaktuella Alexander Isak och Robin Quaison har sina givna platser.
Det känns mäktigt att röra sig neråt, som en påminnelse om vad trappstegen kan leda till.
– Jag vill också vara där någon gång, att få vara med på en bild. Att vara som Quaison eller Isak. Men det krävs arbete för det, det är inte gratis. Det är spelare man ser upp till, de har tagit sig förbi allt det vi förmodligen också tar oss igenom, säger Luis Carlos Sandoval Aguiluz.
Max Bergander säger att han känner en stolthet när han tänker på spelare som Alexander Isak och Robin Quaison.
– Isak är en fantastiskt fin person och förebild som är älskad av många på planen, men säkerligen lika många vid sidan av för hans sätt att möta människor. Han är ett bra exempel på varför vårt arbete fungerar och bidrar till sportslig framgång också.
– Och jag vill egentligen säga samma saker som om Alexander, Robin är en otroligt fin person som brinner för AIK och sin ort. Ett föredöme för yngre att se upp till, en person som vill ge och ger tillbaka, säger Max Bergander.
I korridoren ger en lätt förnimmelse av källardoft sig påmind. Två tonårskillar reser sig från soffan i uppehållsrummet och tar fram ett schack. På bänken finns mikrougn och bestick.
Vardagen går sin gilla gång och här finns möjligheter både för att hänga, träna extra och prata med ledare om det behövs.
Hur skulle du beskriva AIK-stilen, Carlos?
– För mig innebär det att kunna vara med sina lagkamrater, att kunna bete sig väl med dom och med alla andra. Utanför Råsunda representerar du fortfarande AIK och då är det viktigt att kunna behålla den stilen och de reglerna oavsett var du är. Det kommer att hjälpa dig som person oavsett om du spelar i AIK eller inte.
Han beskriver ett förlåtande klimat trots att konkurrensen är hård och kraven höga.
– Jag har själv haft dåliga dagar, där jag gjort dåliga saker på plan, och då får man känslan av att de andra tittar på en. Man kan känna att det är lite pinsamt, men ofta känner man sen att de andra försöker finnas där och är snälla mot en och förstår. Man blir inte lämnad utanför, säger Carlos.
Men ibland rinner det över. Playmakern Leo ler när vi kommer till den delen av samtalet. Han sneglar på tränaren Gustav Högmo som finns i rummet och säger "han har fått vara med om mycket".
– För tre veckor sedan hade vi en "turnering" och jag blev väldigt, väldigt arg. Jag kunde inte lugna ner mig och det satt i till dagen efter. Jag var arg på Gustav (Högmo, tränaren). Han har lärt sig att jag blir sådan..., säger Leo.
– Och Leo har lärt sig att hantera en motgång.., säger Gustav Högmo omsorgsfullt.
– Han ignorerade mig, säger Leo.
– Jag var domare... Men det blev en bra händelse och man blir tajtare efteråt, säger tränaren.
Leo skrattar gott och konstaterar att vinnarskallen är bra, men kan ställa till det ibland.
– När det blir spänt i laget tar tränarna just de personer som varit inblandade och snackar med dom. Då blir det ofta lugnt igen. Det kan sitta kvar efter träningen men det brukar försvinna till dagen efter, säger han.
